Long way

It´s a long way from Tipperary. Onekligen. Men också en lång väg från Watford och hit. Men idag kom de. Richard, Katrine och Zoe. Varit på väg sedan 10 juli. Lång väg, åter London den 22 augusti. Det kan man kalla turné. Se sig omkring, upptäcka nya miljöer, möta nya människor.

Kärt återseende. Lilla Zoe några centimeter längre sedan senast. Och vill med säkerhet inte kallas barn längre. Precis som det är för en sexårig tonårstjej. Och precis lika charmig som förra gången! Vad månde bliva.  

Var ju inte alls badväder idag. Men går inte klaga på väderleken. Alla dagar har sin tjusning. Så och idag. Zoe fick i varje fall känna på vattnet. Och i morgon – kanske – kanske bada.

Första frågan från henne handlade om var är Felix. Kompis som hon verkligen minns. Nu blev det inget Felix möte idag. Han var ut i någon sjö norr om Åshammar för att fiska. Men då håller hon tummarna för morgondagen istället!

Hämtade mamma på Vallgården för att komma hit och fika. Ho  uttryckte ärligt sin uppskattning för i första hand – just det – Zoe. Och som alltid var hon hungrig. Mamma alltså. Oavsett hur mycket hon äter finns hungern ständigt på plats.

Kul och inspirerande bli insatt i Richards företagsplaner. Varför driva företaget i Watford eller Barcelona när Sandviken ligger om hörnet! Känner mycket stor tillfredsställelse. Blir en dag i morgon att utveckla planerna ytterligare.

Fanns andra planer också – som bubblade upp till ytan. För att landa möjligheter till realiteter fordras alltid att kunna vara proaktiv. Nu är det upp till bevis – igen. Brydde mig förra gången inte om de som grusar framtidsbanan. Tänker inte göra det nu heller. Mest synd om personer som letar hinder och då så lätt blir det stora hindrat själva. Nu idag, nu i morgon finns det än mer frågor om stora möjligheter. Håller undan de destruktiva aktörerna. De gör minst skada när de sitter under korkeken.

Positivt samtal med och kring Gysinge. Utarbetat besök senare kan vara kickstarten på än mer av positiva krafter. Ska bevisa!

Fick med mig nya gästerna till Österbor för en frågerunda. Så många som mött upp. Även svenska ambassadören i Estlands närmaste medarbetare. Katrine skyndade sig att utbyta adresser! Möte i Tallinn redan inplanerat.

I Österbor charmades de också av Per-Ewert och Linas kattungar. Så härliga och rufsiga. Precis som det här kattslaget ska vara.

Sen middag och så förpassades de till åtminstone första nattens övernattning. Där uppe i Hyttmarken. Han själv med att scanna av andras inlägg. Läste om det där tighta besöket på Albertinas restaurang. Som det är under semestertider. När två personer formligen drunknar i varandras närhet. Då vet närheten inga gränser och matas vidare med väldigt god och närande mat. Tydligen har de tu hittat närhetens framgångssaga.