Figaro

En vana blir det väl när det ständigt upprepas. Känns nästan så nu. Varje dag överträffar den andra vad gäller värme, gäller solsken. På många sätt njutningsfullt. Men samtidigt känns det hotfullt. Tillfälligheter eller något konstant. Att väderleksförhållandena har förändrats. Att vi faktiskt hamnat i en klimatförändring som på många olika sätt kommer påverka. Såväl positivt som negativt.

Kapitulera? Definitivt inte. Finns så mycket göra. Och så mycket som enkelt kan fixas till om kunskap och åtgärder fick samverka. Vissa, enkla åtgärder, så uppenbara! Egentligen fantastiskt att vi inte engagerar oss mera, bättre, djupare. Och direkt. Nu tar vi saker för givet när de presenteras regionalt utan att följa upp över huvud taget.

28:e, speciell dag för Simone & Nils-Olov. Men inte som det kunde bli. Avvaktar vidare. Utlyst datum är enbart ungefär. Handlar mest om att vänta. När det händer så har de kort väg köra. Viktigt med trygghet. Och professionalitet. Även själv trygg i att de ringer. När det är dags.  

Tid reflektera över musik smak. Gillar det mesta. Men inte allt. Så om jag fått frågan följa med idag på operan Figaros bröllop hade jag knappast sagt ja på grund av själva musiken. Men kanske på grund av sällskapet. Viktigt förstår jag när själva paradiset överges under de här eftermiddagstimmarna.  

Uteliggare. Är väl benämningen på Sixten nu sommartid. Kommer in vid väldigt få tillfällen. För matens skull. I övrigt agerar han mer som en utekatt. Men fortfarande oerhört välkommen, oavsett när, var, hur.

Blev sen eftermiddag innan jag fick tillfälle träffa Ilse. Tjejen som går ibland, kryper annars. Bestämmer själv! Fantastisk tjej som vi får ansvaret för nästa veckoslut när föräldrarna ska på vigsel själva. Ser jag verkligen fram emot. Då ska hon skämmas bort!

Lika dag – idag också. Massor med bilar. Spelar ingen roll att skyltarna signalerar stopp förbud. Går ju bra parkera i alla fall. Till och med eftergång- och cykelvägen. Tänk om något händer. Tillgängligheten för Räddningstjänsten. Men just nu, ingen bryr sig.

Visa upp sig. Nog så viktigt för vissa. Idag speciellt för två gula motorbåtar. Med vardera dieselmotorer a la värstingar. Nyttjade inte ens båtbryggan. Utan lade till mitt bland de badande. För att då och då ta sig ut mot sjön och dra på med full gas. Öronbedövande. Och fick mig ompröva ordet omdöme.   

Förmiddagsutflykten med mamma. Idag blev det till Karin och kaffetåren. Vaknade till ordentligt. För i sin lägenhet var det närmst sovande vid köksbordet. Bytte till kallt vatten i hennes kylaggregat. Undrar stilla hur hon haft det utan denna manick. Morgonens promenad – osäkert förmiddag eller eftermiddag. Trolig adress blir hitåt med fika under äppelträdet.

Ett stilla ryck. Kvällscykling. Berga - Kilen – Vida. Med sträckning över Messmanskärr. Egentligen nya marker för mig också. Jag som trodde jag kunde Årsunda och var den och den bor. Nyfikenheten ökade efter varje varv på cykelhjulet.   

Kvällssorti. Antal avsnitt på serien Bron. Säkert sett dem förut också. Men även då så hisnande intressanta. Skulle kunna fylla flertal årstider med filmrullar – om tid finnes. Eller om jag då hade den prioriteringen.