Äras den som äras bör.
Klart jag glädjer mig åt att Arne Anderstedt fått utmärkelsen som Sveriges
bäste eldsjäl. I arbetet för att ge personer med utvecklingsproblematiken
möjlighet till arbete. I det här fallet på Högbo Bruk. Tvekar aldrig att aktivt
söka varje individs kompetenser. Det som bidrar till att den enskilde får växa.
Grattis. Väl kvalificerad person.
Det är med umgänge till
dylika personer som det är enkelt glädjas åt livet, åt varje dag. Personer som
letar efter möjligheter. Tillräckligt många som är bromsklotsar i utvecklingen.
Som har en egen dagordning, vill bygga monument över sig själva. Eller försöker
aktivt stoppa eldsjälar genom en ytterst hierarkisk organisation. Hotet är
tydligen buttom up. Eller möjligen alltså den egna ställningen – ingen ska
släppas fram som hotar min egen position. Modernt ledarskap?
Finns plats, ta plats. Men
tänkte till alldeles för mycket. Fanns antal interpellationer på
regionfullmäktige som jag borde ge mina åsikter ljud till och kring. Hade flera
andra ingångspunkter. Borde ha korresponderat dem i gruppen före. Eller vi
borde ha gått igenom handlingarna tillsammans för att få fram det rätta
konceptet. Man måste låta dt regna på berget för att få ut vattenmassorna som
gör skillnad. Huka i bänkarna är knappast taktiken som bidrar till kraft. Men
naturligtvis seriösa inlägg. Det skulle också gjort skillnad!
Rapporterna kring problematisk
väderlek nådde fram redan från morgonen. Men inte just här, mer längre söderut.
Och bosätta sig på Västkusten, knappast. Där verkar det vara värst – ständigt.
Dessutom är det alldeles för många som håller på Frölunda!
Bollnäs calling. Platsen
för regionens alla fullmäktigesammanträden. Mitt i länet, i varje fal
geografiskt. Åka fungerar ju, bara ratta och gasa. Men körde verkligen försiktigt.
Har väl med åldern att göra. Och snart vankas inte ens längre avbytarbänken.
Många var det.
Interpellationerna. Nästa år – valår. Då lär de öka i mängd, ännu mera.
Speciellt en avsändare förutspås. Ämne? Precis allt möjligt – stort som smått,
pyttesmått. Läser igenom igen. Vad behöver vårt län? Hållbar tillväxt. Hur stor
del av långa dagen berörde detta? Hade inget förstoringsglas med mig. Men
ändock en uppfattning. Även det som inte syns kan ju finnas i alla fall.
Umgänge, det som berikar.
Hade hoppats få till det där samtalet ikväll. Om det nu hade funnits plats. Men
det var tydligen andra prioriteringar. Så frågorna fick anstå. Till något annat
tillfälle. Lika bra luta sig bakåt och hoppas att den som lever får se.
Missade kvällens
ensamföreställning runt en tydligen färgstark pjäs. Jag som verkligen har behov
av att bli flera grader mer kulturell. Dessutom är ju teatrar lärorika, att
nyttja konsten i andra föreställningar. Förstod att det var några starka timmar
för de som bänkat sig på Lilla K.
Egen del. Snabb avfärd till
Storvik. Parkhallen jag har gamla minnen från. Som danspalatset och utflyktsmål
såväl fredag som än mera lördagar. Inte alltid för dans, fanns ju annat göra
också. Speciellt före. Danskonsten då var alltid styrdans. Sedan blev det ju
mer idrottshall. Även då många minnen från såväl fotboll som innebandy.
Nu presenterades ett nytt
koncept. Utbyggnad och vips två allhallar. Presenterades. Givetvis lyhörd.
Lyssnade, bröt in. Väldigt seriöst tills avslutningen skulle stavas ja – eller –
nej. Seriöst in i kaklet handlar om synliga utvärderingar och tydliga
prioriteringar. Låt oss ta det därifrån. Räknade själv – 344 åhörare. Kanske
var det flera. Många i publiken var ofantligt mycket skickligare än podiet.
Halkade hem. Med en fråga
ringande i huvudet som jag fick mig till del under tidiga kvällstimmar. Som
åter visade att redovisningar inte per automatik är sanna för att de
presenteras i offentligt sammanhang. Måste alltid ställa kritiskt granskande
frågor. För att få det seriösa att hålla över tid – och få fejk information att
spricka sönder. Enkelt fixa med kirurgisk precision. Begärde telefonsamtal i
morgon bitti, får väl se om något kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar