Rullar
vidare, bollarna där nere i Qatar. Någon uppmärksamhet finns det väl, men VM
feber – nej. Fotbolls VM spelas ju inte varje år utan ska per automatik vara
mycket, mycket stort. För svensk del kanske något punkterat genom att vårt
landslag blev helt utan biljett dit ner. Mycket svårt se vilka eller ens vem
som där sticker ut och håller världsklass. Vi räcker alltså inte alls till. Och
lika svårt se i framrutan vilka talanger som skulle kunna komma in och stå för
en scenförändring. Fast lite följer jag dock sparkandet. Kanske hittar någon
person som kan lockas till Årsunda IF och bidra i den blå gula dräkten.
Från 1 december kommer
tränare Hampus och sportchef Jerry lägga ut en julkalender. Bakom varje ruta,
varje dag, kommer et nyförvärv presenteras. Hört at det ska finnas tretton namn
som kommer lyfts fram. Men vill poängtera för firma Hampus/Jerry at det finns
tjugofyra rutor fylla upp innan julaftonen. Just bakom lucka 24 kunde Jerry
ligga på ett fårskinn! Skulle bli succe.
Fotbollsmässigt. Inget nytt
från Östersund, inget nytt från Svensk Elit fotboll. Om jämtarna faktiskt får
förnyad elitlicens – eller om platsen går till betydligt mer serösa Sandvikens
IF. Platsen till 2023 års superetta spel.
Förbrukad. Återvinningen
eller slutförvar? Slamtippen på Forsbacka Soptipp. Också ett liv, leverne men
inte för egen del så där attraktivt. Inte heller skaffa en gungstol och sitta
och vicka fram och åter på. Måste skaffa mig något vettigt, annars växer fram
någon form av depression. Kanske annonsera i Din Lokala Tidning? Ingenting går
ju av sig själv.
Hyperintressanta dagar.
Kanske främst de här måndagarna. Presenteras så mycket, kommenteras så mycket.
Möjligheter i massor som det blott är att greppa tag i. Inte något undantag
idag heller. Och härligt kreativ stämning. Det där att göra varandra bättre. Just
ha förtroende för varandra, basen i all utveckling.
Länder med brutalitet. Kina
finns ju där ständigt. Men då i en diktatur. Idag döms svensk polis till vållande
till annans död. Ta polisgrepp och formligen pressa ur livet från den gripne.
Givetvis inte korrekt trots att det handlade om en drogpåverkad människa.
Eskilstuna, sticker ut
ordentligt. Kommunen som dagligen mer eller mindre, är platsen för skjutning
med skarp ammunition. Outständig i nedskjutningar. Ingen hänsyn om
skjutningarna sker i skolmiljö. Förut var ju Gävle Sveriges Chicago. Men nu –
Eskilstuna. Krigszon.
Eftermiddag. Förtroende.
Till dagis. Två olika avdelningar. Två olika flickor. Syskon. Gick ypperligt
hämta dem. Pigga och glada. Och sedan bara över gatan för att roa oss
tillsammans några timmar. Innan Elin kom hem och de kunde skrika unisont;
mamma. Så himla mycket roliga det är när det finns förtroende och ärlighet
inblandat. Att ställa upp för varandra, ge av varandra, till varandra. Det som
livet handlar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar