Börje, jo men visst

 

En av de där som jag faktiskt inte har relation med alls. Förutom som ett enormt föredöme. Orädd, stark, framåt, alltid hundra procent, granitblock. Men som fick så enormt mycket stryk. Men gav sig aldrig. Går formligen rysningar. Och en form av svensk stolthet. Svenska Hockeygalan. Hundra år med just hockey. Och naturligtvis föll tårarna när Börje Salming presenterades. Och förärades med allehanda priser. Även det största ögonblicket. World Cup med nedsläpp i Toronto. Hockeyns Mecca. Hyllades med stående applåder så väldigt lång tid. Hela Börjes framträdande sköljde tårarna ned.

Galan i övrigt. Visst var det speciellt, men föga överraskande, att Sveriges bästa klubblag genom tiderna stavas Brynäs IF. Bara det värt timmarna framför TV apparaten. De timmar som det fanns möjlighet till för. För det var ju en speciell kväll på andra sätt också. För ikväll, ingen tabata träning. Istället samlades vi, en del av gruppen, på Strandbaden. Med mat, tillsammans med våra två suveräna ledare, Helena och Mari. Vi stavas tabata gruppen. Vi har i varje fall kört på övre minst fem års tid. Inte alls varje gång för min del, men när jag haft möjlighet i kalendern. Inbillar mig at det ger verklig nytta. Med fysisk träning, men också med den glädje som strömmar fram från alla i gruppen. Alla, precis alla, som bidrar till positiviteten. Trots att det ändå inte blev något badande ikväll i det kalla november mörkret. Nu fick jag stilla lyssna in kommentarerna under hela kvällen utan att låta rodnandet strömma upp över kinderna.    

Sedan var det ju att surfa vidare på gårdagens framgångsvåg. Den där vågen som vi fick uppleva på Monitor Arena. Formligen sköljde över Malmö Redhawks. Pågarna som inte ens tilläts fylla på med en enda puck. Men dyrt blev det troligen – med några verkligt tunga skador. Tunga skador på några verkliga nyckelspelare. Blir en tung resa till nästa fight. Bort till Karlstad och den lila väggen. Men positivt tänk, positiva känslor. Då kan det gå välta penning starka Färjestadsspelare. Vi är på gång, vi är laddade, vi är tända.

Fick en lång promenad med Joanne över Årsundas nejder. Några stopp och samtal med urinnevånare. Men sedan också det här som km ned från himlen. Blandningen av snö och regn. Så hemkomst, kall och totalt blöt. För att konstatera att strömmen gick. Och var borta någon timme. Ovanligt, men precis idag, när jag dels var hemma, dels hade gäst. Räcker tydligen inte blott med två hål i väggen.

Läste in på Facebook. Inte alls kul läsa in när nära vän lägger ut det problem som hittades och involverar cancer som måste opereras bort. Samtidigt positivt att det här hittades och därmed kan avlägsnas.

Blir en kväll den här kvällen också. Och lovar mig själv fylla på med härlig och njutningsfylld sömn. Innan dagen i morgon fortsätter med annat minne, viktigt och kommer alltid över var och en – någon gång.