Dan före

Dan före dan. Samtidigt – lika förväntansfylld på varje enskild dag. Alla dagar med möjlighet att fylla med innehåll. Men otvivelaktigt är julaftonen en speciell dag för alla små. Alla små som har föräldrar, som dessutom har föräldrar som bryr sig och låter det här bli en positivt minnesvärd dag. De barn som gjort rätt val av föräldrar.

Tyvärr finns det de som inte har den här tryggheten. Där hela helgen blir ett rent h-vete. På grund av alkohol och aggressioner som blandas i en sjuk kompott. Det mest normala är ju det rent onormala – våld i hemmet. Som den största arenan för brott. Kanske bruna sörjan också kommer motionera om övervakningskameror i hemmen? För uppenbart är det ju den mest otrygga miljön.

Kort förmiddagspromenad – till mamma. Som dock inte hade fått komma upp ännu. Fixade kaffe och medhaft julbak. Kändes som det uppskattades. Vilket jag själv också gjorde. Glöggen får väl anstå till morgondagen. Och än större närhet.  

Ringde runt. Försökte hitta i egna kommunen. Klappen till mamma. Men helt omöjligt så det blev att styra mot Valbo. Knappast själv där. Snokade så småningom rätt på en parkeringsplats. Många blev de – samtalen. Innan jag hittade den rätta affären och den rätta varan.

Lite ovanlig vara som skulle inhandlas. Så nästa stopp blev ICA Maxi Sandviken. En av de största upplevelserna någonsin. Rena kalabaliken på parkeringsplatsen. Allt var rena vansinnet. Helt igenkorkat. Anslutningen till och från handelsområdet – fungerar inte en enda dag. Sådan här dag – katastrof. Klart det finns möjlighet med åtgärder. Går förutse utan att blanda in något enda välbetalt konsultföretag.      

Sen lunch. Men skulle ju bli tidig middag. Så att Carl-Henrik hann med innan han skulle börja jobba. Ilse & Leonie verkar också gå ihop så ypperligt. Nu två små tomtenissar – eller - tomtetjejer. Fick också sin julafton redan under eftermiddagen när Eva-Britt & Helge kom och överraskade dem med två paket vardera. Ilse fick bli den som öppnade paketen. Nästa år kommer inte Leonie släppa ifrån sig det uppdraget!   

Uppesittarkväll. Samling hos Elin. Kände själv lugnet strömma in i egen vald ensamhet. Som inledning innan benen förde mig till nästgårds. Fast då sov dom – båda barnen. Med alla former av insiktsfulla ljusa drömmar. En självklarhet hos ansvarig generation att lämna efter sig till den nya generationen. Hållbarhet stavas det, så kan den självutnämnde mästerbloggaren i Gävle få fortsätta blogga ut sin egen själviska smörja.