Brevbäraren ringer aldrig två gånger

Lika bra erkänna. Inte alls konstigt. Gick igång ordentligt inombords. Nu när det fanns möjligheter att dels se och dels också hålla i Elonie. Bor ju en bit längre bort. Så gäller passa på när möjligheterna erbjuds. Lilla tjejen har lagt på sig lite hull nu. Och lite grann bytt sin mörka kalufs mot en något ljusare variant. Och dessutom – hon vill verkligen ljuda. Går säkert i Ilses fotspår och blir en väl-talande ung tjej.

Brevbärare på förmiddagen. Julkort med mening. Och i närområdet, så de kunde delas ut med apostlabenens försorg. Frimärkena var liksom överflödiga. Inte med någon form av beräkning. Men det fungerade ju i Västra Höle. Att få ej frankerat julkort utdelat – ändå! Så det handlade definitivt inte om någon form av snålhet. Inte denna gång.

Konstant töväder. Så det fanns inte tillstymmelse av halka. Kunde trycka på i gångarten. Och det svarade bra! Det är en helt annan sak som jag letar efter tillsammans med Börje Svensson. Uppenbart är det något, men vad återstår hitta. Jag har själv en förklaring. Var ju utan just detta några år, men har fått det utskrivet igen. Just det spåret skulle jag vilja ha utrett. Men hur?

När tö blir kyla. Som ofta händer på nattetid. Då behövs det grejor på fötternas bilar. Tycker jag. Men forskarinsatserna från Stockholms universitet säger ju något annat. Förbud för dubbdäck! Undrar mer hur många liv dubbdäcken har räddat. Så får väl forskarna fortsätta med sin verklighetsflykt.

Positivt det där. Spillde över till mig också. När mamma fick träffa Nils-Olov, Leonie och Simone. Sov när de kom men vaknade fort. Får kolla upp i morgon hur det här väl fastnade. Kändes i alla fall väldigt starkt för stunden. Och smakade mera.

Joakim och Anna. Kände inte alls till. Men ynnest få vara kyrkvärd till Lars-Erik. Då blir jag väl uppgraderad på det 500-åriga altarskåpet. Bra att veta själv. Men bra också om det blir tid för att guida i Gästriklands äldsta medeltida kyrka. Konstaterande igen. Lars-Erik byter vi inte ut, Årsundas egna präst.

Fick läsa den innehållsrika evangelietexten. Men också tända ljuset för en person som alltid varit så stark, visat styrka och livskraft. En påminnelse att någon gång tar det slut. Men gäller sprida de positiva bilderna, och visa känslor och värme. Finns ju mörka krafter som gör något helt annat. Visar uppenbart att det finns dylika krafter i alla möjliga organisationer.

Egen del. Stor släkt och inte fullt uppgraderad. Upptäcker först i tidningens dödsannons att en väldigt trevlig kvinna gått vidare. Vill väldigt gärna vara med och hedra henne. Hon har alltid varit så vänlig och närvarande.

Juletid, julefrid. Klart det ska infinna sig. Trots att själva vintern lyser grön – och med sin frånvaro. Frånvaron att stilla bedja om. Det där med supandet som alldeles för många familjer utsätts för. Alkohol och våld. Förstår hur j-ligt det kan vara trots att jag aldrig någonsin upplevt detta!