fredag 22 februari 2019

Inte svära i kyrkan


Lite svordomar – kanske. Ingen internetuppkoppling lystes på TV skärmen. Och jag gav mig upprört på Sandnet. Min leverantör. Vet fortfarande inte vad det handlar om. Nu får TV:n  vila under kvällen och natten. Är det likadant under lördagen så åker antingen TV:n ut eller möjligen abonnemanget till internet leverantören. Ska i varje fall gå i botten med det här. Det handlar ju i varje fall om 2019.

Säkerhet – trygghet. Det som olika saker och ting står för. Förmiddagsmötet med Räddningstjänsten gav i sin egen årsberättelse god insikt i hur man arbetar. Och även ambitionsnivån som den framställs. Faktiskt tacksam ha blivit invald i den här styrelsen. Även om det här kallas direktion.

Fortsättning följer. Kommer utvecklas en hel del som också fordrar finansiering. Investeringar som inte i alla fall måste göras om inte förändringar påkallats mer eller mindre ensidigt. Fast det är ju bäst slå fast en upplevelse av att det blir säkert bra. I alla fall. För i förändring måste det komma något bra utav det hela.

Grunt eller djupt. Otvivelaktigt så är Storsjön en viktig oas för så många. Och frågan som berör; Vem drog ur proppen? Känns oerhört onödigt att schabbla bort en hel sjö! Speciellt som det hela enkelt kan avhjälpas. Huvudet i sanden är inte det lyckade framgångskonceptet. Briefade mig i eftermiddags. Och timmarna gav mig en än större övertygelse vad som direkt borde kunna göras.

Mammabesöket visade igen at hon har en oerhört duktig, engagerad, glad person som stöd. Bättre än Ariel går det nog inte få fatt i. Märker at mamma verkligen tycker så också.  

Den lilla promenaden var bättre än ingen alls. Och ändå alldeles för kort mot – borde! Men det vankas ju en lördag i morgon. Och lovar inget bestämt – men – ändå! Motion har aldrig någon blivit dålig av – tvärtemot.

Läste in men hanterade inte. Brevet från södra Spanien. Men där agerar istället Lotta & Lars-Göran så storyn kommer få ett lyckligt slut.

Tankarna vandrar iväg även fortsättningsvis. Örnen har landat – men för så länge sedan. Ensidig minnesbärare så äger jag i varje fall förmågan att återberätta. När som helst. Och någon ska ju kunna det också.

Dörrarna på plats. Andra våningen, fattas lister dock. Samt att allt återstår på nedre våningen. Hoppas det här fortsätter på måndag. Så att det hela blir klart. Märks direkt at det handlar om yrkesmässig kompetens av stort mått.  

I morgon blir det en ny dag – också. Med alla sina möjligheter. Nyfiket fyller vi den dagen med sitt innehåll – också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar