Imponerad. Det är jag ofta –
och av så många. Speciellt de personer som är äkta och bjuder på sig själva. Givetvis
vandrade jag till Sockenstugan när vår egen präst, Lars-Erik, bjöd upp till
kakbuffé. Firade sina jämna år. Och kakorna – mängder – smarriga – exemplariska
– hade också gjort dem själv! Magnifikt. Dessutom en person som kan precis allt
– allt kring historia och äldre saker och ting. Mänsklig, med värme, betyder
han så mycket för så många.
Mänsklighet i kvadrat.
Charmig som få. Ilse naturligtvis – fick ett kort tillfälle idag komma henne
nära. Smälter som en snöboll i Sahara. Ser redan fram emot söndagen som jag
hoppas har längre möte att bjuda på.
Kul få förtroende viga
personer som verkligen bjuder upp med känslor. Så och idag. Och lite annorlunda
då det var plats för evenemanget i Smedsgården. Som en hembygdsgård med sina
äldre alster. Historien kändes i varje rum.
Förtroende följa även på
den sista vandringen. I avskedet som betyder så mycket för de som lämnas kvar.
För de som vandrar vidare på vår jord. Ett förtroende få agera. Måste ta
ställning när det här riktas direkt till mig. Så får väl någon svart kraft
vifta med varningskorten i speciell färgsättning. Svika den som ber om hjälp
måste andra göra. De som gör skillnad på människor.
Sällan som jag är för
tidigt ute. Oftast är det ju istället att komma med andan i halsen. Ingen som
kom på eftermiddagens Företagarträff. Måste smsa. Och fick svaret från Janne. Att
jag var exakt en månad för tidigt ute. Inte illa. Eller om det var just det –
illa. Att inte ha bättre koll.
Koll på Saik damernas match
mot Västerås. Bandy. Oavgjort resultat för det här unga gänget mot
seriesegrarna – och stora favoriterna till guldet. Glädjer många. Inte minst
Peter som arbetar så seriöst med laget.
När enormt mycket kontakter
multipliceras med enormt mycket kunskap och professionalitet. Då skriver jag
ofta Mary Spaeth. Även nu. Hon bjuder stadigt upp och vi har så himla svårt
svara på det. Som att få så många smash-bollar men inte förmå sig slå in
smashen. Bekant i säkert tjugo år. Hon måste vara utrustad med ett väldigt
stort tålamod.
Hade bestämt mig. Ingen
Melodifestival för mig tack. Och ändå hängde jag där framför TVn. Föga
upphetsad. Precis som det ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar