lördag 9 februari 2019

Impressed


Imponerad. Det är jag ofta – och av så många. Speciellt de personer som är äkta och bjuder på sig själva. Givetvis vandrade jag till Sockenstugan när vår egen präst, Lars-Erik, bjöd upp till kakbuffé. Firade sina jämna år. Och kakorna – mängder – smarriga – exemplariska – hade också gjort dem själv! Magnifikt. Dessutom en person som kan precis allt – allt kring historia och äldre saker och ting. Mänsklig, med värme, betyder han så mycket för så många.

Mänsklighet i kvadrat. Charmig som få. Ilse naturligtvis – fick ett kort tillfälle idag komma henne nära. Smälter som en snöboll i Sahara. Ser redan fram emot söndagen som jag hoppas har längre möte att bjuda på.

Kul få förtroende viga personer som verkligen bjuder upp med känslor. Så och idag. Och lite annorlunda då det var plats för evenemanget i Smedsgården. Som en hembygdsgård med sina äldre alster. Historien kändes i varje rum.

Förtroende följa även på den sista vandringen. I avskedet som betyder så mycket för de som lämnas kvar. För de som vandrar vidare på vår jord. Ett förtroende få agera. Måste ta ställning när det här riktas direkt till mig. Så får väl någon svart kraft vifta med varningskorten i speciell färgsättning. Svika den som ber om hjälp måste andra göra. De som gör skillnad på människor.

Sällan som jag är för tidigt ute. Oftast är det ju istället att komma med andan i halsen. Ingen som kom på eftermiddagens Företagarträff. Måste smsa. Och fick svaret från Janne. Att jag var exakt en månad för tidigt ute. Inte illa. Eller om det var just det – illa. Att inte ha bättre koll.

Koll på Saik damernas match mot Västerås. Bandy. Oavgjort resultat för det här unga gänget mot seriesegrarna – och stora favoriterna till guldet. Glädjer många. Inte minst Peter som arbetar så seriöst med laget.  

När enormt mycket kontakter multipliceras med enormt mycket kunskap och professionalitet. Då skriver jag ofta Mary Spaeth. Även nu. Hon bjuder stadigt upp och vi har så himla svårt svara på det. Som att få så många smash-bollar men inte förmå sig slå in smashen. Bekant i säkert tjugo år. Hon måste vara utrustad med ett väldigt stort tålamod.

Hade bestämt mig. Ingen Melodifestival för mig tack. Och ändå hängde jag där framför TVn. Föga upphetsad. Precis som det ska vara.   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar