Våga vinna

 

Att vara i ett stim. Att vara där det händer. Tror nog att förutsättningar finns på andra håll och platser också. I någon form i varje fall. Men väldigt svårt leta och hitta plats där grogrunden kan vara bättre. Sedan behövs det förstås trädgårdsmästare också – för att få saker och ting att växa – och sedan också kunna skörda. Liksom att förstå varandras olika roller – det offentliga kontra det privata. Och hur vi stärker varandra. 

Drivkraft är ju likartat det som finns i ett drivhus. Koncentrerad kraft för utveckling. Visst finns det krafter som är emot utveckling, är emot tillväxt även när det sker på ett hållbart sätt. Men det är väl främst ett uttryck att det alltid finns några få som alltid är emot. Och när man inte i första hand tillverkar motstånd längre på gamla tidernas ASEA så finns ju de utsprida över landet som en form av maskrosor. Istället.

Vi har sjutton olika hållbarhetsmål att förhålla oss till. Men det betyder inte samhällelig tillbakagång, utan istället at med tekniken våga och förmå ta språnget framåt. Mycket avgörande är ledning. Tydlighet men också släppa krafter och energi fritt för sina olika uppdrag. Lita på varandra och inte sätta ihop arbetsgrupper där alla ska bidra genom att vara varandras tvillingar. I sådant dåligt syresatt vatten skulle knappast en akvariefisk kunna leva.

Fantastisk dag. Även om kalorierna trycker ned så känns det lättare. Lättare att sväva fram och verkligen se, förstå att där finns antal personer som vågar arbeta i front. Och som kan arbeta längst fram och visa att synlig kompetens gör skillnad. Allt i öppen konkurrens där vi hela tiden måste vara bäst. Måste våga samarbeta, bygga allianser. Sticka ut.  

När andra pratar om oss – på ett positivt sätt – då är mycket vunnit. Känns som att polletten ramlat ned hos oss alla. Hur vi borde arbeta, mot vilka vi borde arbeta, hur den framtida geografiska framgångskartan ser ut. Finns ingen tid att förspilla. Full fart in i framtiden. Där utmaningarna återfinns. Stagnation är till och med svårt stava till.

Parallellt närmar sig julen. Klart att ingenting blir längre som förut. Inte tomte på samma sätt. Och det där med et nod uppe i Hyttmarken – den tiden har väl runnit iväg redan och än mer som det ser ut nu. Svårt gilla läget när det gäller ens egen mamma. Handlar naturligtvis inte om att ”betala tillbaka”, utan mer se varandra livets alla dagar. Även innan sjukdom och åldrandet slår till så kraftfullt.

Nå fram är inte alltid lätt. Trots datorer och mobiler. Vissa gör sig ju oanträffbara i alla fall. Om det nu handlar om att vara upptagen eller blott om individens osäkerhet. Kanske om socialt handikapp. Det som finns – det finns – eller annars inte alls!

Tänka till före. Inte alltid illa. Genom att följa utvecklingen hos bilföretagen, följa med EU Kommissionens skatteförslag, förstå innebörden av miljözon 3, komma bort från förbränningsmotorer, inse de tekniska innovationerna. Sundsvall kommer inte satsa på en biogasanläggning. I varje fall inte för drivmedel. Men biogas ypperligt för mycket annat. Ersätta rysk naturgas, tillverka vätgas eller blott för värme. Samtidigt som vi får ut förädlingen som ska åter till vårt jordbruk.

Idrotten ikväll; Sandvikens AIK vs  Villa BK (torsk 3-4). Eller Skellefteå AIK vs Brynäs Hockey (torsk 3-1). Missade båda. Tufft när Granis kliver in i blåstället igen. Och förgyller julen, där just Granen har en central ställning. Hamnade istället på Konserthuset. Inte illa det heller. Weeping Willows med Magnus Carlsson är det första gången jag lyssnar in live. Tror många är något avundsjuka. Känslosam stämma som fortfarande klingar i öronen.