Julafton med stämning

Varm morgon. Fem plusgrader omöjliggjorde matchfixare Jannes planer. En förmiddag med hockeymatch på sjön. Tydligen hade han igår bra förutsättningar på sin egen vik. Men nu kanske mer badvik – igen.

Ramlar in antal julhälsningar – som jag uppskattar. Samlar in i rummet intill hjärtat. Tänker på då mot nu, förändringar. Både positivt som ibland något negativt. Allt svårare bli samlade. Umgås. Samtidigt som det finns framsidor på det mesta. Gäller alltid möta dagen och morgondagen nyfiket och inte borra sig ned i oförrätter. Tänker inte vända på nyfikenheten, viljan att komma framåt med saker och ting, öppenheten – bara för att några få inskränkta personer inte vill leva i annat än bakom skyddsmurar. Hur skulle världen ha tett sig om den drevs av enbart bakåtsträvare?

Positiv kille. Som jag fått känna under flera år nu. Men fortfarande trots julafton kvar på sjukhuset. Under god kontroll. Och med stor tillförsikt. Måste få återkoppling under dagen idag. Klart att ting tar tid, och får ta tid, när det är hälsan som vankas.

Opinionssiffror en julafton. Kanske något att verkligen lita på. Nu när olika opinionsinstituts siffror räknas samman. Är egentligen enbart et partis ställning som berör speciellt under glädjens högtid. Plus 0,7% och nu uppe i respektabla 9,2%. Fattas bara. Grön, äkta färg – att lita på. Och inte förhandla bort i någon konstruerad konstellation. Oerhört viktigt det där – vem/vilka som får förtroendet sköta en förhandling. 

Litet annorlunda jul. När traditionen bryts mot en verklighet som är i viss förändring. Killar som har sin situation ta ställning till. Och går ju inte dela sig. Det viktigaste för min egen del är naturligtvis att deras egna livsbyggen håller ihop. En liten försynt viskning höres; Dags skaffa egna barn. Men i morgon kommer de ju alla. Även om det lär bli fram emot kvällningen. Natten är ung.

Spröd. Oaktat egen livmedikus så hamnade även drottningen på sjukhuset. Med övernattning. Säkert en massa tyckande, åsikter och spekulerande i morgondagens tidningar. Ohälsa kan drabba alla.

Ritsch, ratsch så ramlade de in. Antal julhälsningar från när och fjärran. Alltid trevligt ta emot när något kommer med kärlek och värme. Lokalt, regionalt, nationellt, spanskt, amerikanskt.

Ett samhälle måste faktiskt fungera även när dt är helg, när det är natt. Hälso- sjukvård, räddningstjänsten – och andra viktiga yrkesgrupper. Här präst och kantor på julmässan. Klart jag går, stämningsfullt. Och med präst som bjuder på sig själv med värme och utan falskhet. Det finns sådana också.

Lyssnar noga i julaftonens lägrande mörker. Hörs tydligt. Viktor Rydbergs mäktiga stämma som fyller ut eventuella tomrum och ger huvudrollen till kvällens frontfigur – tomten;

 Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård, djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr, grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr, upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta, över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår, skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår, nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort, slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen —
korna drömma vid månens ljus, sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm, Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över, fylls av doftande klöver; —

Går till stängslet för lamm och får, ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står, stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott, vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner, de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se, husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå, nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:, det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son, ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart, blomstrade, åldrades, gick — men vart?
Gåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft: där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft, nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom, men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka, följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om, månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg, lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker, tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall, höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm, tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara, undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård, gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Vart man stötte - stötte man på sina fötter

>Mer än 5.000. Kan stå för så mycket. Men i det här fallet är det vad som handlar om människor på flykt som under det här året drunknat på Medelhavet. Människoöden. På desperat flykt från och i jakt efter nya liv. Medan vissa snedseglare fortsätter med sina kommentarer; ”Vad ska de hit att göra”.

Tidig morgon efter lång kväll. Var ju de två avslutade avsnitten på norska serien Det tredje ögat. Alldeles för sent för min del. Men har hållit mig kvar alla avsnitt förut, så gjorde det igår också. För mig en oväntad avslutning. Men liksom serien i övrigt – hårda bud med starka känslor.

Hade mamma på plats. För tid redan klockan 08.00 i Sandviken. Vilket hon uppskattar – och även jag själv. Fotvård. Känns underbart att få dem omhändertagna. Fyllde ut förmiddagen med att besöka Britta. En av mammas absoluta favoriter – min också. Alltid på med sitt intensiva leende och livskraft.

Ganska öde på Stadshuset.. Inte enbart i den långa delen som byggs om av Ängabyggen. Utan även i höghusdelen. Seglade förbi personalrummet och mumsade in på några chokladgodisbitar. Lite i smyg för min egen tandläkare. Spred julens glada budskap. Vilket inte alla klarar av – märkte jag tydligt igår.

Skurknän. Känner mig ha två dylika. För knäskurning uppe hos mamma handlade enbart om två golv – men kändes i alla fall. Och lite mera hann jag i varje fall med. Fast det borde väl som vanligt blivit mycket mera.

Kändisskap är inte mycket ha när det kopplas till kriminalitet och till och med mord. Två personer mördade utanför Hudiksvall. Följdes under dagen jakten över radion, innan förövaren greps när han själv sökte vård på ortens sjukhus.

Slut blev det på ett liv i Milano. När terroristen från Berlin kände sig trängd, grep till vapen och sköts själv till döds. Pliktade med sitt liv var säkert föreskrivet till dylik person som tror sig stärka kampen för det extrema med sina insatser. Insatsen som var rena slakten med en skenande långtradare på en gå gata fylld av julglada personer. Så många oskyldiga dödade och skadade.

Ringde åtskilliga gånger under dagen. Klart jag ville veta hur det gick at jobba efter ögonoperationen. Återkoppling först sena timmen. Hanns inte med annat, för det var en rejält olycksdrabbad dag. Kanske finns skäl för Trafikverket att fundera på hur man upprätthåller trafiksäkerheten även när det är ned mot nollgradigt. Förr fanns metoden att sanda och salta inför halkan. Nu mest göra inget och spara pengar. Men som blir mångdubbelt så dyrt för samhället och direkt fasansfullt för den enskilde. Stirra sig blind på sitt eget konto och missa helheten – förödande. Sprider tragik.

Klart det måste gå wähl för Stefan! Något annat finns inte. Inne i god tid ser jag som positivt. När sjukhusets experter får gripa in. Skall gå bra – måste gå bra.

Hinner också blicka framåt. In i nästa års kalender. Så mycket uppbokat. I vissa fall ”beror på”. I andra fall ”än mer beror på”. En del strategiska träffar som jag trodde skulle bygga än mer upp teamet. Men där annat kommit emellan.  

Ikväll – en lugn kväll. Medan med säkerhet andra drar igång julfirandet med stora släktträffar. Säkert trevligt – det också. Satsar istället på en vit jul. Skapligt vit även om det helt saknas snö. Men det är ju något annat.

Myser med två katter. Har inget emot att bli kliade, kelade med – de heller. Och betydligt enklare än att ha en stor hund med sig i sängen. Här är inte storleken det avgörande.   

Julfrid för så många

Så sänker den sig stilla och lugnt över nejder och samhällen. Årets juldagar. Med skön stämning för många på jordens runda klot. Men för andra – rena tortyren, med hemskheter och svårighet tro på mänsklighet och allas lika värde.

Finns privatpersoner som stöttar, liksom organisationer. Men finns också dylika som sprider än mer dålig stämning. Som behandlar personer olika utifrån egen uppbådad falskhet. Ofta gömd i ämbeten som klistrats på för att dölja egensinnets mörka anlete. I numerär är de inte många – men alltid för många. Gäller att inte dras med ned i deras kalla, mörka grottor. Utan istället försöka inplantera mod och värme, hopp och engagemang.

Avsätter tid för att se om det finns något ljus i röret. Letar men har väl skymts av någon inplanterad form av solförmörkelse. Överlåter till andra att famla i mörkret. Mörkrets furste får omsluta andra istället.

De som inte drabbas av krigets förödelse kan drabbas av annat. Respekt för allt som ryms inom diagnosen cancer. Men ändå förhoppningsfylld, då det för majoriteten ändock brukar gå bra. Känner för de som drabbas. Oavsett om det handlar om bekanta eller inte kända. Upplevelsen torde vara densamma.

Anna Holmlund. Så frisk och orädd. Men så plötsligt en stilla förhoppning at hon ska få vakna till och det går återställa med vila och rehabilitering.  

Tillgänglighetsbarometern. Ger första priset bland alla kommuner till Gävle. En utmärkelse att fira! Hoppas att där innefattas också tillgängligheten mellan människor. Det dom alltid borde räknas.

Minnen, de som räknas, speciellt när de är sammankopplade med roliga händelser. Vi är säkert många som minns Åsbo Gårdens storhetstid. Det där som lanserades av stora profilen Bengt Åke Bengtsson. Länge sedan, och alldeles för länge sedan jag träffade Bengt Åke. Nu ute ur tiden. Men glömmer Dig aldrig!

Demokrati – det som står för öppenhet och allas lika värde. Ett tillstånd att alltid kämpa för. Även när terrordåd infinner sig. Som i Berlin. Aldrig låta terrorism och våldsamheter vinna över det öppna och ärliga samhället. Glad tillhöra Johanna Jönssons gäng. Aldrig vika sig för hatet. Eller det inskränkta.

Diggiloo, underhållning med kraftiga skämt. Kanske inte går hem hos alla. Inte hos de som känner sig kränkta, eller vilket uttryck de nu laddar med. Mottagare Radionämnden? För det vi upplever som skämt! Valet är enkelt Skämt och underhållning och inte kalifatets målsättningar.

Psykisk ohälsa. Läser givetvis debattartikeln. Den som är fylld av sitt avståndstagande bort från kyrkans ”Juluppropet”. Den om human migrationspolitik. Starkt skriva debattartikeln och stå där med eget namn. Men personens budskap – skrämmande. Otrygg!

Riskvägar. Många plockas fram, där jultrafiken löper stora risker. Precis som det är när underhållet inte sköts. Och samsas med storm och nyckfulla temperaturlägen. Lätta på gasen och kör lugnt. Livet är viktigt.  

Byråkrati

In i det sista. Placerar sittfläsket på en stol dagen lång. Förmiddagen regionstyrelsen. Mer konstruktivt samtal det här mötet. Återstår se om det är tillfälligt eller bestående. Glädjande också med den positiva prognosen. Överstiger budgeten med 84 miljoner. Delvis beroende på att kostnadsutvecklingen bromsats upp och t o m är nedåtgående. Samtidigt är det som vanligt; ökade kostnader för inhyrd personal, köpt vård och läkemedel.

Eftermiddagen var tillägnat et internationellt perspektiv. Och betonar åter igen; Engagemang fordras alltid, i det engagemanget alltid frågeställningen hur det här bidrar i samhällsbygget. Kan aldrig vara för enbart sin egen skull, eget intresse som engagemanget grundar sig på. Borde vara självklart att det finns former och krav på återrapportering. Den som inte är skrivkunnig torde heller inte kunna åka ut och göra någon som helst insats.

Internationell härdsmälta är att läsa om utbildad lärare på Engelska skolan i Gävle. Formell godkänd lärarutbildning, vankas fast anställning på skolan, behov av lärare. Men ändå nu dömd till utvisning för att hon inte kan styrka at hon tjänade över13.000 kronor i månaden från en och samma arbetsgivare. Men kan visa at hon kommit över siffran genom at hon hade flera jobb. Dock räknas det bara utifrån ett. Stelbent byråkrati utan hjärta och känsla.

Inget julbord men väl en jultallrik. Smakade ypperligt på lunchen. Mycken mat, mycken sill. Men pumpade i mig det mesta. Svårt dock för syltan. Och har alltid haft.

Vana, tradition .Som det utvecklat sig. För onsdag och hemma betyder Återvinningscentralen. För det är just onsdag som den är öppen. Hann med ikväll – också. Där finns ständigt folk som ivrigt sysslar med att göra sig av med det som blivit över.

Förstöra mycket mer än den stora halmbocken. För den 20-åring från Sandviken som tydligen fastnat p g a sitt DNA. Fastnat för att bränt ned. Har tidigare en misshandelsdom i bagaget. Vilket stöd och insikt skulle kunna vända den destruktiva färden.

Dålig självinsikt skriver en person om en annan. Men det är mycket uppenbart att densamme kackat i egna byxorna. För där verkar det inte finnas mycket. Inte i byxorna men väl i hjärnan kopplat till självinsikt.

Så härlig tjej. Anna Holmlund. Frisk fläkt. Och så då ett felskär i backen. Vips blir hon mer som ett paket med blödningar i hjärnan. Dramatiken fortskrider när det inte går så där helt rätt. Blödningarna i hjärnan består.

Barbara på besök. Duktiga de där vädermänniskorna. Så nu lär de ha rätt när det pratar om december stormarna. Stormen Barbara. Oberäkneligt fruntimmer. Stormen Barbara är ingen önskemotståndare.

Väg eller guppig halkbana

Kriminalitet på olika sätt. Kändes i morse så igen – på väg mot Västerås. Vägskötseln från Kallhålet Årsunda till Österfärnebo på väg 272, tragiskt dålig. Har aldrig varit sämre. Vägar är ju till för att framföra fordon på – och då krävs seriös skötsel av vägarna.

Informativ och kommunikativ träff. Onekligen. Den vi genomförde på Västerås Centrallasarett. Öppenhet så stark att allt inte kommer med i mina egna minnesanteckningar. Känns mest som typ arbetsmaterial. Härligt när ingen sitter och mörkar på en sammankomst. Då är det också betydligt lättare hitta stigen som bär framåt. Hanterar vad jag tecknat ned över högsta nivå i vår egen region. Precis som det ska vara – by the book.

Missade mötet gjorde Thorbjörn som råkade kollidera med ett lastbilsdäck strax utanför Västerås. Ett något ovanligt möte, ovanlig kollission. Kanske tur att det inte fanns någon lastbil monterade till däcket i själva kollissionen. Nu blev det uppenbart bärgningsbil, för att få med sig bilen hem till Örebro.

Stämde av. Betydligt bättre efter ögonoperationen. Det som är så viktigt. Fast så ska det naturligtvis vara efter det att företaget gjort så väldigt många ögonoperationer. Blir närmast intressant se när Carl-Henrik kan återgå i tjänst.

Skulle kanske varit varje dag. Men i varje fall hann jag med promenad såväl upp som hem – tur och retur – hemifrån och Hyttmarken. Gjorde inte så värst mycket mer än eldade och dammsög. Men litet är betydligt mera än mindre. Kategori mindre var fikat, för jag tog så lite kaffebröd. Kalorier ska man passa sig för säger ju Micke. Numera turne´rar han t o m med budskapet kombinerat med sin ledarskaps filosofi.

Skenhelig har fått ett tydligt ansikte. Lika bra prata ut och sedan låta det vara passerat. Finns ju så mycket annat värdefullt göra i livet. Baktalare är det lika bra lämna bakom sig. De tillför i varje fall inget. Oavsett vilken kläddräkt de uppenbarar sig i.

Lämnat laget bakom sig. Det gör Gefle IF ikonen Hasse Berggren. Påstås handla om värderingar. Känns väldigt skakigt att ramla ned och sedan låta pusselbitarna att också de – ramla isär. Oddsen om snabb återkomst till fotbollssocieteten minskar definitivt inte. Nu mera troligt harva omkring i super ettan, slåss för sin existens där. 

Speciell kväll. Så här brukar ju inte Tore göra. Kom hela tiden och tryckte sig mot just mig! Brukar i så fall vara mot någon annan! Kände mig i allra högsta grad priviligerad. Tore måste vara den mest underbara katten av så många andra.  

Pucken är rund. Oerhört rund. Overkligt även här när Karlskrona vände mot Brynäs och vann på Gavlerinken med 5 – 3. Undrens tid ännu ej förbi.