Jordbävning. Den här gången Marocko, Marrakech. Minst 820
döda i tidiga besked, kommer säkert en högre siffra till slut. Måste varit ett
enormt trauma känna att marken skakar sönder. Närmast egen upplevelse. Februari
månad. Ett obetänksamt företag knackar tjäle trettio meter från huset som
skakar våldsam, väggar och mur svängde så enormt. Meddelade direkt VGS. När
arbetet fortsatte på andra platser blev det inte längre skakningar utan
vibreringar. Närmaste insikt hur det må kännas i jordskakningsområde. Men här
inga dödsfall, blott hus sprickor. ”Vi kunde givetvis ha lagt ut kol och plåt,
men då hade det tagit två dygn”! Kunskap och kompetens är ju inte Guds gåva.
Utan något som man borde skaffa sig i utbildning som behövs för att leda dylikt
arbete. Kvällsbesked Marocko 1.300 döda. Och hur många skadade?
Marocko. Vilket livsdrama för alla som kommit i närheten av
naturkatastrofen. Livet på jorden är givetvis inte rättvist. Beror på var man
föds och vilka förutsättningar i övrigt som erbjuds.
Ingen lördagsmorgon med tabata träning. Ersattes med
Ångestloppet. Arrangör Svenska kyrkan, Årsunda IF och Suicide zero. I vårt land
med sju gånger flera självmord än dödsolyckor i trafiken. Den psykiska ohälsan
ökar ständigt. Var mest barn på de 400 meterna som erbjöds. Vilken glädje och
entusiasm de visade upp! Fantastiskt följa de barn som satsade och deltog i
loppet. Vissa sprang, andra kanske mera gick – men vilja och deltagandet! Givertvis
handlar det mycket i dessa åldersgrupper om att ha ”rätt föräldrar”. Speciellt
nu, när lågt räknat, mins t80 procent av alla ungdomar rör sig alldeles för
lite. Sedan fanns ju 2,5 km med eller utan tidtagning. Dessutom 5 km med eller
utan tidtagning. Vi i tabata gruppen gick för fem km utan tid. Men med ledare
som verkligen forsade fram gick vi nog på något likartat rekordtid. Det gick
verkligen undan! Som det är när farten är betydligt mer upptrissad än maximalt.
Fika, givetvis. Lugnt och stilla men nog fanns det mygg här
också. Så vi var liksom inte ensamma. Och många människor som kommit hit dagen
till ära. Lite grann av succé där säkert Veronica Hedblom är den som dragit det
tyngsta lasset. Hoppas på årlig fortsättning. Så passande med dagen idag.
Utlyst också som nationellt vandringens dag.
Lördag och hamnade åter i lathetens tecken. Klart det finns
mycket göra. Fordras insikt och lite vilja bara.
Några timmar, och sedan var det slut på röda färgen. Men
känns ändå lite got i hjärtat att en del blivit bestruket i Hyttmarken. Nu är
frågan, köpa mera eller låta det vara som det är för 2023. Förhoppningsvis
kommer flera år, Och kanske bättre egen prioritering. Ta bort en del engagemang
och ersätta med andra.
Tekniskt, inte heller där något geni. Hjälp av Per-Ewert för
att förvissa mig om abonnemanget som ger åskådarplats inom initialerna SHL, HA,
SDHL. Kostar – men känns så himla viktigt.
Inget National League kval för egen del ikväll. Men matchen
spelades ju i alla fall. Tallinn. Och givetvis i svensk favör. 5-0. Klart det
hade varit inspirerande varit på plats. För i hjärtat finns alltid Estonia.
Efter alla de olika insatserna där borta. Även med Ödets biträde.
Istället. Lugnt cyklande till Hembygdsgården. Trevlig
avslutning på ett arbetsår. Arrangerat av Hillevi &Mats. Smörgåstårta med
mera. En del lekfullheter, en del samtal. Fick en fin och god bordsplacering.
Många trådar att dra i. Idéer och uppslag. Och ingen störande mygg! Hyfsat
tidig god natt. Två ord men skrivna med varmt innehåll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar