Närhet i sinnet

 

Något bortskämd. Några dagar tillsammans med Leonie och Matheo. Klart det har känts – så positivt. Men nu några dagar, några nätter då de är i närheten. Dock en mil norrut, ute på Boön. Och möten med Ilse och Lou tar det betydligt längre tid, innan de kan återuppstå. Rent förunderligt att de hittat varandra så fantastiskt. Kanske inte riktigt Matheo förstås. Han kan ju inte springa runt med dem hand i hand – inte ännu. Men det lär inte stå på. Fast först förstås lära sig krypa, innan det går springa omkring.

Lugn morgon. Lördag. Lugnt tabata pass. Lovas ett annat upplägg i morgon. Stationsträning. Inte så avskräckande men det lindrigaste känns nästan omöjligt för mig själv. För säkert är det med denna gång också – rock ringen.

SBU. Initialer. Utgick från Säljanskroken nummer 13. Var visst premiärloppet redan i fjol. Sandviken Backyard Ultra. 6,7 kilometers löpning, kort vila beroende på hur snabbt du sprungit. Alla timmar samma slinga igen – 6,7 km. I fjol var den en kvinna som sprang slingan 17 gånger. Det betyder alltså 17 timmar!  Förutom 17 timmar betydde det löpning nästan 13 mil.

I år 38 på startlinjen. Men många nöjde sig med de där första 6,7 km och därmed en runda. Var på plats – inte för att springa men för att kolla in Carl-Henrik. Löpte igång klockan 10.00. Blev fem startlinjer och därmed fem timmar, fem löpningar och uppe i nästan 3,5 mil. Ingen egentlig träning i benen så måste det kännas ordentligt. Hur många som fortsatte sina rundor – och därmed hur många rundor som någon vinnare avverkade är för mig oklart. Skulle det vara 17 rundor även i år så skulle målgången ske någonstans strax före 03.00 söndag morgon! Världsrekordet sägs vara hundrarundor. 670 mil och 100 timmars löpning. Bara det där att hålla sig vaken. Så långt utanför EUs arbetstidsdirektiv.

Vi andra tog ju paus över lunchen och tillbringade den på Restaurang Aqua. Som alla andra gånger. Matens kvalitet imponerade verkligen. Omid har alltid fullträffar på varje tallriksupplägg.

I Hälsingland. Årets tradition. Inte surströmmingen men väl Hälsinge Hambon. Start i Hårga och målgång i Järvsö. Trodde för antal år sedan att jag var anmäld. Men så är det ju detta att i hambo fordras två! Och så var den anmälan mest en hägring. Blev väl ett avsnitt i en akt inom Folkteatern månntro. Rena rama Blåsningen.

Säker kan man aldrig vara. Tre kommuner nu blivit utdömda viten till. Pajala, Sorsele, Storuman brustit i sitt säkerhetsarbete. Dömda för att äventyra rikets säkerhet. Några miljoner per kommun, små kommuner . Kännbart för dessa.

Frågan ställd av Erdogan. Vad bidrar egentligen Sverige med för Nato? Han fortsätter driva med moderatregeringen av det grövsta. Hur Sverige har hamnat i detta ödesdrama? Obegripligt.

Bilderna avskräcker. Thailändska medborgare hitlockade för att plocka bär. 80 procent är fattigare när de lämnat än när de kom hit. Rena rama slaverikontrakten. Och detsamma om tiden här i norr. Nu när det tydliggörs så lär bären bli kvar i de stora skogarna. Och ruttna och krympa på plats.       

Solnas AIK kom inte över Häcken. I eftermiddag heller. Hade ledningen med 1-0 i paus innan Hisingens eget lag Häcken kunde vända på steken. Serien under tog Gefle alla tre poängen efter två straffmål av sin egen Leo Englund. Ökar på möjligheten att hålla sig kvar i näst högsta finrummet.

Allt under lördagen då vackert väder blandades med regnandet. Stundom något ihärdigt. Blickar fram mot söndagen och nya intryck. Får fortsätta drömma.