Stolle

 

Hört talats om, så länge. Men aldrig blivit av. Men så hörde Pia av sig som företrädare för FRG. En utflykt, ett äventyr som också är en del för att hålla samman gruppen. Blev ett val – Stockholm eller Stollgången. Och nu vägde faktiskt gruvan över. Blev att infinna sig till 13.00. Ordentligt med kläder med i bien. Borde kanske gått från sommarklädsel till något annat. För kyligt var det och kändes verkligen direkt vi steg in i gruvans långa korridor.    

Historiens vingslag följde oss hela tiden. Guiden Elvy gav dåtiden ett ansikte in i nutiden. Något svårt förstå at man klarat av att jobba i denna miljö. Med dåtidens utrustning, med dåtidens belysning, dåtidens kläder och möjligheter/omöjligheter. Svårt klara sig utan gruvfruns stöd och närhet.. Episoder, händelser spelades upp. Och gav än mer känslor och nära påslag av respekt liksom rädsla. En uppspelad händelse, framträddes i mörker – fick åttaåringen som var med in i gruva i full gråt. Gick över med lugnande ord och varm kram.

246 steg skulle det vara. Räknade och klättrade. Fick ihop dem till 199 stycken. Bra så. Nådde en dörr längst upp. Och ut i naturen över gruvan. Skönt ta den steniga stigen ned till startpunkten.

Av med kläderna, i alla fall det mesta. Och någon njutningsfylld timme med allt det goda som Pia och Tord haft med sig. Lika bra äta, för knappast de skulle ha med allt det där ned till morgondagens Rhodos resa. Resebolaget skulle tydligen inte vara Club 33. Inte på den 86:e Rhodos resan. Blir öppna brevlådan följande fjorton dagar. Om det nu finns något vykort att bära in.  

Trevligt gäng. Sara 8 år tog mig ut i skogen och de lekar som var förberedda där. Kanske hon dyker upp på Årsunda playan i sommar.

Samma tema. På sitt sätt. Hemresa över storfolkets bygd – Torsåker. Det var ju de som gjorde sina rikedomar på dåtidens gruvdrift. Bygden i färgerna grönt och svart. Alla kan ju inte vara blå/gula. Heja Sverige – och – Årsunda.

Minsta gruppen någonsin. Kändes det som under morgonens tabata pass. Det viktigaste dock att det gör nytta för mig själv i min själviskhet. Klart jag räknar med uppställning även söndag morgon. Återigen så tacksam att det här bedrivs – och även omfamnar mig själv.

Fortfarande omfamnar av svårigheter. Närmast en förbannelse som vilar över dem. Solnas Allmänna Idrottsförening. I eftermiddags var det Degerfors som drog byxorna av dem. Viva la Värmland.  

Vilken varm dag! Sommaren är funnen. Men någon gång måste vi ha regn. Dock i lagoma mängder. Översvämningar a la Italia är inget vi vill ha.

Medan solen lyser så varmt fortsätter tokiga ryssar regna sprängmedel och förstörelse över Ukrainska städer. Klargör tydligt att vissa personer tagit makt utan innehåll i sina egna hjärnor. Fortsätter med förödelse.  

Ansvar. Det är självklart. Nu kraftigt ifrågasättande hur det sköts i Gävle kommun. Revisorernas skrivningar är tydliga. Fungerar inte. Ett kommunalråd försöker försvara – istället för att seriöst ta åt sig av kritiken.

Blev en utekväll. Fast hemma. Kvällssolen med pizza, gäster och vin går inte att förringa. Underbart se ned över Storsjöns blåa yta. För jag var ju inte uttagen i Let´s Dance ikväll heller.