Vägen synes mig så lång

 

Vägen syns mig så lång, som en smal tröstlös gång, som den ensammes väg utan slut
Himlen fäller sin tår, som tar bort varje spår, efter oss två, som gick här förut

Å regniga natt, aldrig mera kan livet bli glatt, för jag har mist min vän
jag är ensam igen, där jag går, denna regniga natt. Anna-Lena Löfgren från 1975. Men regn i varje fall. Det som började hällas ned över oss redan under natten. Fast någon gång, längre fram, så kanske solen kommer mer intensivt och kräver sin rätt till våren och sommaren. Löfgren, minnen från Högsommarfesten. Oerhört mycket engagerad med pappa som festens ”general”.

Fast måndag – det är det ju i varje fall. Vissa planer som finns. Men inte längre varje dag Stadshuset från 08 eller 08.30. Till hemkomst 17 eller 21 möjligen 22. Heller inte alltid dessa ärenden längre lördagar och söndagar. En stor omställning. Frågorna lever i varje fall fullt klart kvar. Kanske, kanske skulle helt och aktivt raderas ut. På något sätt. Men också problemet med vårdköer. Så att operera bort dem kanske tar väldigt lång tid.

Klart det finns andra svårigheter. Möjligen utmaningar. Bygga lag. Erfarenhet i all ära. Men kan ju finnas andra som har betydligt högre färdighet bygga lag där alla synliggörs och känner att engagemanget också leder framåt. Synlig samverkan. Givetvis måste alla bidra efter förutsättningar och erbjudan möjligheter. Men om någon endast tittar på så blir det lätt hänt som det där med kedjan. Kedjan är inte starkare än sin svagaste länk. Hög tid komma fram och visa var vad och en förmår bidraga med.

Lite urplockat hemma i Hyttmarken idag. Allt detta med sylt, saft som ståt så många, många år. Nu borthällt. Glaset får anstå till på onsdag kväll. Återvinningscentralens enda öppettid. Givetvis mera att göra. Borde avsätta såväl tid som praktiskt engagemang.

Fastnat ordentligt. Hitintills konstaterade döda efter jordskredet i Turkiet och Syrien. Över 48.000 människor. Befaras bli en fördubbling. Så många, många som är borta men inte har hittats ännu. Känns som en katastrof. Liksom som det är för de överlevande. En situation att leva i – men hur leva. Tält är en sak men livet lär bestå av så mycket, mycket mera.

Fortsätter föröda. Diktatorn i Ryssland. Nu strategi plocka ut kvinnliga fångar också och mata in dem i frontlinjen. Formligen slaktas i dessa öppna strider som det handlar om.

Vilket trevligt lunchsällskap. Blev våfflor tillsammans med syskonparet Ilse och Lou. Köksmästare; Carl-Henrik

Upprört i Gävle. Mötet kring äldreomsorgens ansvar i praktiken. Främst riktat till de allra svagaste, till omsorgen av de dementa. Inte berörd men observerar upprördheten. Som att verkligheten inte överensstämmer med det teoretiska.    

Gick inte i år heller. Tredje raka förlusten i finalspelet mot Luleå i SDHL. Luleå finska landslaget tillsammans med svenska landslagsspelare och Tjeckiens överlägset bästa back. Inte en enda utfyllnadspelare.

Målet med 1,5 graders högre temperatur inte alls uppnådd. Nu handlar det om mellan 2,5 till 3,5 grader. Omskrivet i svenska formidabel katastrof. Och en regering som vill ta bort inblandningen i bränslet. Med alla andra tokigheter som skrivs ”ett svenskt problem först när kineserna når våra utsläppsmål”. Enskild kines släpper ut så mycket, mycket mindre än vad vi gör. Men som nation givetvis så oerhört mycket mera. Helt andra befolkningsmängder.

Konstituerande möte. Ikväll handlade det om styrelsen för Årsunda Vägförening. Kommer givetvis handla om en utmaning, men det kommer säkert bli bra!