På de blå vågorna

 

Klart det går att sova. Sova för att glömma. Men gårdagsresultaten var verkligen omskakande. Framförallt vad som inträffade i Huskvarna Garden. Definitivt inte att det var ett mycket laddat HV 71 som tog emot. Men händelserna! De som regisserades av domarna som av någon anledning får döma på högsta nivå i svenska SHL. Fem minuters utvisningen på Simon Bertilsson. Den tackling som torde vara hämtad ur instruktionsboken. S k highlights tackling på andra sidan Atlanten. Spelare som kommer n lågt och sträcker sig och dirigerar pucken. Möts av motståndare som bara växer fram mitt i banan. Exaktheten. Klart det tog, tog ordentligt. Fem minuter och match! Lämna in domarkortet pronto.

Missade våldsam tackling rakt in i ryggen mot sargen, missade yxslag rakt in i ansiktet. Två femmor och avstängning. Allt det som läggs på de  k domarnas konto av omöjligheter att acceptera. Avgörande handlingar i förlustmatchen.

Ingen bortförklaring till att det är märkligt att så få spelare kliver fram när det verkligen gäller. Knappast flera än två spelare som tog tag i taktpinnen. Anders Lindbäck och Hannes Björninen. Men ett lag består ju inte blott av två spelare! Borde finnas lagkaptener som tar ansvaret. Oroskänslan för fortsättningen av säsongen är påtaglig. Kan det här verkligen hålla till nytt kontrakt.

Så oerhört nära guldmatchen. Några individuella graverande individuella misstag och så var den möjligheten borta. Nu istället versus USA för brons. Vandrade iväg till och med till förlängning. Avgjordes av USA med ett åttonde mål!!! 8-7 och bronsmedaljerna stannade kvar på andra sidan Atlanten. Egen målvakt som inte alls räckte till. Kanske inte klarat av stå där mellan stolparna alla matcherna i en komprimerad turnering. Bäst när det gäller är fortfarande det avgörande mantrat. Dock äntligen chans för William Strömgren delta på riktigt. Visade klass och kommer verkligen behövas i någon av Brynäs liner. Inte till lördag, men snarast efter att ha flugits hem igen. Dock redan idag plats för Oskar Eklind. Kämpen som aldrig ger sig. Märkligt i Brynäs laget – platsen till Lindstein, medan Bergman och Hedberg hålls helt utestängda. Rena rama Mumintroll-trolleri. Någon form av förklaring borde vara på sin plats! Måste finnas något bakom!

Lugn fredag förmiddag. Som det väl också borde vara. Prolog på Tour de Skis sprint avdelning modell klassisk skidåkning. Gällde i förmiddagens prolog komma med bland de där 30 bästa. Nu har ju en del skidlöpare tvingats kasta handduken. Skönt dock få med de befintliga svenskarna vidare. Det var ju först efter lunch som saker och ting skulle vidare upp till bevis. Kläbo absolut bäst i allt. Frida Karlsson också men klart att sprint är hennes eventuella svaghet utan explosiv spurt.

Helgfredag för så många. Vissa fram med räkorna och vinet. Mysfredag. Känslor i stugan. Blev istället söderut. Vilket enormt starkt möte med barnbarn i Åkersberga.  Den lille börjar direkt bli en egen personlighet. På sin första månad i livets vandring. Flickan som alltid fullt ös och glädjespridare. Men det blev kort. Vi skjutsades till Centralstationen och pendeln vidare till Nynäshamn och färjan med tre meters vågor omgärdad förde oss till Visby och den lilla lägenheten. Anlände midnatt till en vitdränkt ö. På många sätt annorlunda och spännande. Till och med utmanande.