Tjugofjärde

 

Dagar komma, dagar gå. Egentligen precis som det alltid brukar vara. Men med ett mycket stort undantag. Varit helt speciella dagar sedan den 24 februari. Dagen då Röda Armén började förgripa sig på Ukraina. Inledde de där övergrepp som sedan oavbrutet har fått fortgå. Stavas annorlunda, uttalas annorlunda. Men är samma sak. Blod, övergrepp, krigsbrott. Och så många tusen ryska soldater som stupat för precis ingenting.

En av världens absolut största militärmakter. Som kanske kört fast. Blev inte det där triumftåget som Kamrat Putin planerat för. Mera dagar som blir alltmer tydliga. Putin inträtt sin sorti. Erkänner det inte. Men resultatet kan inte alls bli något annorlunda. Osäkerheten är enormt stor vilken annan felprogrammerad ryss som tar över nederlagets tröja.  

Segertalade i jättestadion i Moskva. Eller om det var fejk. Försvann ju över en mycket lång tidsfaktor. Fick till slut prata skit. Liten skithög som han faktiskt alltid är. Påminner om purex. Luktar till och med illa. Mindervärdighets komplex. Hoppas vet, tror att djävulen har satt sin sista potatis.

Ingenting kommit ut ännu. Två timmar intensivt samtal mellan USAs och Kinas högsta ledare. Inget uttalande ännu. Vad som berörts och vad som besvarats. Viktigt att Kamrat Putin inte får någon hjälp. Utan själv får fortsätta trassla till det – för sig själ.

Speciell fredag. Få ställa upp för flickorna. Laddat ordentligt med frukost. Men hindrade inte Lou från att äta upp det allra mesta. Och Ilse inte så mycket sämre. Hungriga men för förkylda för att åka ned till Leonie till en hejdundrande kusin fest. Varje stund, varje dag – allt mer imponerad av trion.

Klart positiv när Ilse följde med mig hem. Och inte alls verkade längta tillbaka mot sitt egna boendet. Mackor gick bra, älgkött gick också bra. Men direkt nej till gratäng. Gick absolut inte alls gå runt detta, inte alls sätta upp nytt regelverk. Fick ösa på med antal mackor istället.

Springa, träna, låta tröttheten singla iväg. Så har det ju gjorts under lång tid. Men glädjen var väl mest som en lek med mig själv i centrum. Ilse var den som dansade runt och lät leken fylla hela vardagen. Ett umgänge som är det absolut viktigaste att odla.

Blickar redan framåt mot nästa veckoslut. Då ska ju Leonie komma också. Så den äkta treklövern kan återskapas. Skulle de behöva hjälp – med något – så skulle de prioriteras över allt annat. En ynnest.

Lite planering. Blickar mot den trettionde mars. Kan finnas en öppning, även om något löfte inte ställdes ut.

Idrott går det ju inte komma undan. Även dagtid. Hann med skidskyttet. Men blott damavdelningen. Och där blev det mest bommar. Sista veckoslutets biathlon för denna säsong.

Ära. Få genomföra en ny vigsel. Men lite ovanlig. För det är inte så vanligt med en engelsk variant. Men lika mycket känslor i dessa texter.

Lugn afton. Vaskades dock fram ett motstånd i semifinalspelet vs Brynäs SDHL lag. Bokstavskombinationen från Jönköping ska få utmana. Fem matcher men det borde få räcka med tre! Innan finalspelet kan påbörjas.