S a r a - ambassadör!

 

Sara Hector!! Vilken Ambassadör. Tårarna sprutade. Räckte in till med ett enda badlakan. En morgon modell annorlunda. Pressen stod så hårt på hennes axlar- Så hårt att hon fick ett antal uppstötningar före start. Verkligen berörd. För att inte skriva om hur hon berör svenska folket. Många missade säkert nattens första åk. Men knappast någon andra åket. Blev så himla spännande. Behövdes ett hela badlakan för att försöka fånga upp alla glädjetårar. Nu måste hon rimligen utses till kommunens ambassadör. Jag var och är så stort berörd. Vilken tjej, vilken personlighet, vilka nerver, och vilken glädje som hon sprider. Viva Sara.

Fick sova hela natten. Kändes så bra. Men sedan ned foten i golvet och, hemsk känsla. Att rosfeber kan kännas så j-la hemskt! Närmast olidligt, till och ifrån. Inte den minst farliga sjukdomen. Men rimligen under kontroll med antibiotika, Samtal till Pär och jag fick möjligheten att köra förmiddagen hemifrån. Blev väldigt positivt. Plus den där förmågan han har, kunna ställa de självklara frågorna; vad tycker du? Ger möjlighet  till känsla av.samhörighet. Få alla möjligheten att växa.

Ändå i allt det här. HUR. Hur ska vi sända våra grattis till Sara och hennes föräldrar. Mycket var förberett. En stor dag av framgång där vi alla vill bibringa våra varma Grattis och uppskattning. Firande av alla oss 39.000 boende! Välkomst hälsningen in till Sandviken känns gott i själ och hjärta.

Blev en tur in – förstås. Har ju inget eget apotek. Och alltid roligt visa upp en del av Sandviken vid ett sådant här positivt besök. Internationellt så det skriker om det. Så nu har jag i varje fall laddat upp med de pillren. De som ska göra skillnad. Fick också tillfälle presentera henne för Tomas Rönnkvist. En kille jag verkligen skulle vilja ha in i min egen grupp. Klok, intresserad. Och har mycket svara upp inför. Med sin egen farbror som positivt föredöme. Förtroende har ju aktualiserats som ett viktigt värdeord. Men har väldigt lite att göra med sjukdom, eventuellt felsteg. Utifrån uttrycket att kasta den där första stenen.

Hade Bolaget i sikte för lunchen. Blev omöjligt för mig åka förbi Aqua utan att trycka ned bromspedalen. Alltid positivt också förutom maten med ägaren. Förmågan att dela med sig av sitt stora leende. Mycket välja mellan men för min egen del heter det nästan alltid fisk. Så grillad lax gjorde mig inte alls besviken. Alltid så positivt äta hos honom. Och så blev det ett samtal kring varför jag nyttjade kryckkäppar. Visade sig att han också gått igenom det här med rosfeber. Och visste mycket väl vilket h-vete det var! Gott ha en form av meningsfrände.

Fick med mig Per-Ewert hem från Sandviken och skolan. Om jag blott visste hur jag kunde ge support – skulle göra det varje dag i veckan. Och kanske bra i varje fall. Att varit nedtryckt i botten och kunnat klättra upp på stegen igen. Haft fördelen känna berget under fötterna och fått klart för sig betydelsen av vilka som är vänner – i verkligheten.

Lugn hemmakväll. Och bestämde mig fort – tidigt sängläge. Fylla på med vila. Med förhoppning att det ska bidra till en snabbare rehabilitering. Samtidigt som jag förstår att morgondagens belastning på foten kommer göra ordentligt ont – igen.