Förintelse i pluralis

 

En morgonsändning som ger hopp. Hopp om framtiden. Men också mycket tydlig. Att framtidens utmaning till allra största delen handlar om energiförsörjning. För at klara vår del konkurrenskraften och därmed också välfärden. Men för hela världen klara klimatomställningen som alla inser är en gigantisk utmaning. Och där alla måste bidra. Alla energislag behövs.

Unikt för oss i Sverige är vattenkraftens tillgångar, at vi är det mest skogrika landet, at vi har vår långa kustlinje som ger möjlighet för många off shore vindkraftsverk. Tydliggjordes också att vi idag har tekniken. Begränsningen är vi själva med långa tillståndstider, långa handläggningstider. Industrins representanter helt övertygad om att vindkraft ska släppas fram. Vätgasen är unik i sig självt och som lager lämplig som energiutjämnare. Och givetvis i högre utsträckning än idag som fordonsgas.

Energifrågan, energiförsörjningen, kopplingen till vårt klimat. Samtalet och seminarierna kommer fortsätta. Men de behöver alltid verkstad.

Liksom kring energi finns det i samhället individer. Som mår på olika sätt. Tidningsartikeln om en manlig sjuksköterska på psyket i Gävle gjorde min frukost mycket illasmakande. Om nu kvinnorna har rätt i sina angrepp.

Har under en längre tid möt så många som mår dåligt. Men också mycket tydligt sett hur andra personer, andra organisationer, andra företag – på helt olika sätt bemödar sig i detta. Vissa kommer nära, mer eller mindre omfamnar, har en plan, ger tid, visar mänsklighet. Andra – helt annan hållning. Plocka bort. Skära loss. Medmänsklighet är en klyscha. Kan uttalas – men så svårt förstå för alla. Att låtsas ingå i en grupp men enbart drivas av egen och skär egoism och enbart se sig själv i spegeln. Blir uppenbart en sörja.

Höstens färger sveper in. På sitt speciella sätt. Visar att årstiderna behövs. De flätar samman livet, ger mångfald och mening. Förgyller. Ger möjlighet till att leva medan man lever. Kyla och värme, sol och snö. Kanske till och med långkalsonger och badbyxor.  

En reflektion just nu när förintelsens vindar blåser. På grupplanet det som uppmärksammas internationellt och mycket stort i Malmö. När en diktator bestämde sig för at utplåna ett helt folk. Mycket, mycket större än blott en enskild individ. Men också då pådrivet av bruna tankar och idéer. Förintelse kan vara målsättning både på individplan som i pluralis. Stor internationell uppmärksamhet. Men stort antal statsledare som enbart var med digitalt. Bra så men med prioritering skulle man givetvis varit på plats. Att aldrig glömma – aldrig glömma hur jävliga vissa personer kan vara. Att inte historien lärt!

Pilbåge. Men målen alldeles fel. Kongsvinger såväl skadade som döda. Nedskjutna med pilbåge. Mer rapporter kommer säkerligen. Så omöjligt få fram vad som rör sig i dylik gärningsmans eventuella hjärnceller.

Lugn dag mot sitt avslut. Inte så där speciellt mycket gjort. Antal teamsmöten som inte ansträngt speciellt mycket. Men intryck som består. Klart att Antti Vainios program gjort avtryck, till och med intryck. Pedagogiskt som alla borde förstå.