Välfylld

 

Varje dag. Fylls av sitt eget innehåll. Ibland intensivt och ibland något tvärs emot. Men fylld blir dagen, och ofta även åtminstone kvällarna. Därmed blev dagen idag inget undantag.

Sommarmorgnarna som bjuder in till smakrik frukost utomhus. När solen hälsar välkommen och frukosten är överfylld med sina läckerheter. Och inget möte ligger så där och trycker på.  Östsidan och tillhörande morgontidning. Mobilen med sina olika inspel. Facebook, Instagram och möjliga sms. De allra flesta öppna och ärliga. Några mera hemlighetsfyllda. Eller till och med någon som inte vågar, kan skicka annat än i lönndom. Också utrymme för många tankar, hur det går leva på dylikt sätt.

Magda Gad på Expressen går det aldrig bli annat än berörd av. Hur hon kan rapportera från Afghansk horisont i detta förödande samhällshaveri. Leva så nära död och förintelse. I ett samhällsbygge som tränger sig på med sina uråldriga och fanatiska anhängare. Avrättningar, förbjud för kvinnor at komma ut utan manlig styrning, ingen skola för flickor från och med tio års ålder. Skräckvälde som stöds av ihåliga hjärnor  De som klarar av att tänka själva möter en ond, bråd död. Och världssamfundet tittar blott på. Överger varje individ! Från att ha haft amerikanskt stöd så är det främst USA som vänt befolkningen ryggen totalt.

Danmark, Tyskland, Finland. Självklart. De afghaner som arbetar för länderna som ex vis tolkar får hjälp att komma bort från kommande massaker och ges tillträde till uppräknade länder. Och många flera finns som tagit dessa självklara beslut. Men Sverige?

Oron i världen finns där dagligen. Igår värmerekord på en italiensk ort med sina 48,8 grader. Idag har värmen mer slagit till över Spanien och Portugal. De allra flesta förstår att något är fel, något måste korrigeras. Och att det också går, men samtidigt vågar allt för få länder ta de oundvikliga stegen.   

Vi måste bort från olja, bort från kolkraftverk. Tekniken finns men vi nyttjar den alldeles för litet. Förändringar kan ju påverka vår egen utsikt. På något sätt. Och förändringar är uppenbarligen mycket svåra att acceptera. Blir så ofta att titta enbart in i sin egen navel, större perspektiv saknas alltför ofta. Kanske, kanske att FNs rapport någon gång får genomslag även i respektive persons hjärnkontor. Framtiden är faktiskt vad vi gör den till.

At det tar så lång tid göra en insats? Hyttmarken idag, någon timme. Klart det blev en hel del mobilsamtal också. Men jag borde egentligen hunnit mycket längre med den där källargjutningen. Eller om det nu existerar i verkligheten – att spara är bra att ha. Får väl se om det blir ett fall för morgondagen.

En eftermiddagsära. Få uppträda som officiant. Hedersamt. Än mer hedersamt när vigselparen väljer mig också. Kändes dock ganska ensamt i det stora huset. På alla våningsplan. Sommaren har uppenbart sitt grepp kvar.

Sent besök. Mycket samtal. Men i första hand inte med mig. Men mycket fanns det att tala om, uppenbart. Gemensamma minnen och gemensamma bekanta. Klart de har mycket samtala om när de möts så sällan.

Idag sol, i morgon – tja – vem vet. Men nu är i alla fall taket lagat såväl i  Hyttmarken som här hemma. Kvalificerat byggfusk är något som alltid avslöjas. Att hedern inte är mer värd!