Många tankar, funderingar

 

Fick kolla antal gånger. Stod ju inte Stockholm, heller inte Malmö, Göteborg eller andra kända orter. Kände också igen bilderna. Hade ju till och med varit där själv kvällen före. Parkerade då för att gå in på närliggande restaurang för att beställa pizza. Redan igår kväll fanns det här med på tidningarnas nätbilagor. Åtta polisbilar med ivrigt blinkande blåljus. Skjutning på lördagskvällen mitt inne i Sandviken. Offret överlevde och fraktades i ambulansen till akutsjukhuset Gävle. Gudskelov inte de vanligaste skadorna att hantera. Skotthål hör inte hemma på människor.

Uppföljning på det inträffade. Farligt visats i centrum? Eller är det en uppgörelse i kriminella kretsar? Klart det går spekulera – men det för inte frågan fram emot någon form av svar. För detta fordras det kvalificerade polisiära resurser. Med säkerhet ett ärende som inte släpps vind för våg.  

Händer det så händer det. Också den där händelsen efter Gävlevägen i Sandviken. Körning i rondell, förlorad kontroll på bilen som hamnade rätt in i ett träd. Och en chaufför som snabbt springande tog sig bort från olycksplatsen. Tappat kontroll översaker och ting? Eller tappat kontrollen över alkohol eller narkotika intag?

Starkt, oerhört starkt. Kollade igår kväll in Magnus Uggla och hans framträdande med ”Jag och min far”. Erkänner öppet och ärligt. Tårarna rann! Tog fram sändningen på You Tube idag. Och samma reaktion – igen. Tårar. Så starkt, så känsligt, så berörande.

Där borta vid pilen har jag lagt min far, En anonym urna är allt som finns kvar
Av den som förstod mig, när jag var till besvär, Trots all den kärlek fanns jag ej där

Jag önskar jag stannat, jag skulle blitt' kvar, Den sista stunden, det borde vart' jag och min far

Om fideikommiss och om bourgeoisien, Men följde mig gärna in glamrockens land
Tog del av min kunskap om engelska band

 

Allt från Joe Strummer till Johnny Marr, Stod på agendan då det var jag och min far

Jag saknar den humor som var hans sigill, Den som la grunden för att jag finns till
Som präglat min uppväxt ända fram till idag, Som gjort att min son är densamma som jag
Jag får ta del av drömmar han har, På samma vis som då det var jag och min far

 

Där borta vid pilen har jag lagt min far, En anonym urna är allt som finns kvar
Fast jag fann aldrig modet till att säga adjö, Trodde nog aldrig att du kunde dö

Cirkeln ska slutas, det har jag kvar, Vi ska enas i jorden jag och min far
Cirkeln ska slutas, det har jag kvar, Vi ska enas i jorden jag och min far

 

Finns i allt lärdom. Att vara positiva mot varandra. Leta efter möjligheter. Reducera ifrågasättandet och skitsnacket. Oftast är det ju så himla onödigt. Och avslöjar ju så klart att det handlar om person som mår illa själv. Och inte alls förstår att det rimliga är att tala till andra som man själv vill bli tilltalad. Enkelt – och uppenbarligen ändå så svårt!

 

Knack på dörren. Vem där? Ilse på besök så där mitt under förmiddagen. Då finns det inte något annat än att skina upp. Fast vädret var ju redan ypperligt med välkomnande solsken. En sådan där vårsolsdag som innehåller så många välkomnande solstrålar.  

 

Minnena fylldes på, vällde fram. Gjorde ett nedslag hemma i Hyttmarken. Besök på övervåningen, så mycket som gjorts däruppe. Men inser också att det finns oerhört mycket mera som måste göras, ex vis nedre våningen, ex vis fasaden. Och sköta om ett stort yttre utrymme, när jag inte klarar uppdraget där jag bor trots att det är mycket mindre ytor. Men så levande runt om – som det är när det finns djur, i detta fall hästar.

 

Massor med hästar, hästkrafter. Eller vad det nu var innanför de svenska damernas dräkter. Nu när de seglade fram okrossbara och vann sprintstafetten på skid VM. En fantastisk seger för mig med mina nationalistiska känslor. Du gamla du fria.