Vart man stötte så stötte
man på sina fötter. Den del som borde skötas bättre men många ser som för otäck
at massera, krama – eller blott tycka om. Så därmed gäller för egen del Fotåpia
var sjätte vecka. Så och idag. Känslan som fötterna också upplever – omvårdnad och
kärlek. Samma sak igen – igen. Ren rama upp tjacken. Så dansade formligen in i
Stadshuset därefter.
Respekt. Gott med högt i
tak så att det är tillåtet med olika åsikter. Kändes så förmiddagen igenom. För
i varje förslag, varje bakgrund torde det finas just det – olika åsikter. Om
endast en persons åsikter accepteras så skulle det ju räcka med en person i
alla möjliga situationer. Lukasjenko i all ära – men blir ändå närmast
dubbelfel.
Tankarna i Minsk. Desperat
kamp mot den diktator som tror sig lugnt kunna luta mot Putins speciella styre.
Våld, övervåld, hot, aggression – en president i fritt fall. Vore en god
gärning om fallet skedde snabbt och med den duns som personen själv uttrycker i
sin övergödda hydda.
Blev återigen samtal – med mening.
Varje vigsel ger möjlighet till utbyte av åsikter. Så och idag. Speciell
situation komma från annat land – som flykting. Och göra precis allt för att
komma in i samhällskroppen – men istället bli hänvisad till väntan, år av väntan.
Väntan på att ha stått så länge i kön att man istället blir kvalificerade till
extratjänsterna! Ett kvalificerat misslyckande för den svenska varianten. Det
handlar tvärtom att motivera och samtidigt ställa krav.
Genomlysning. Och
resultatet kommer väl så småningom. Men det var inte längst upp, utan betydligt
lägre ned. Höften som röntgades. Huvudet klarade sig denna gång. Ingen
genomlysning där alltså.
Annan röntgen som vankas. Men
först slutet av augusti. Och då gäller inte Gävle sjukhus utan varianten i
Söderhamn. Klart jag åker upp ditåt. För det är ju där som kompetensen finns
för att kartlägga varför hela ekipaget stundom lämnar loppet och hamnar i en
form av långsiktig väntan. Med stora svårigheter att orientera i nutid. Men nu
var det flertal månader sedan.
Lång utredning. Värdefullt
ha ett förslag inne som sedan kan diskutera, vridas och vändas på i en seriös
remissomgång. Och då provas om vi är intresserade av olika åsikter eller redan
har bestämt oss.
Hann med kvällens cykeltur.
Berga runt var programmets innehåll. Och rullade igenom upplägget. Lugnt men
med kick på pedalerna. Inte mycket som träning men ändå viktigt. Viss rörelse
får man helt enkelt inte förringa.
Borde kan jag ju inte göra
så där mycket åt innan inflammation helt klingat ut ur kroppen. Viljan försätter
ju berg. Liksom tron. Och då var det tusan om jag inte ska bli helt
återrehabiliterad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar