Lära genom tankar

Många är de – de där tankarna som vandrar fram och åter. Som det är när väntan också förenas med känslor. Livet tar slut på så olika sätt. Kan gå fort och inte helt förutbestämt för många. För andra – utdraget. När det liksom är över så fortsätter det utan vare sig föda eller vätska. Vill vara med. På den här sista resan. Mamma har betytt så oerhört mycket genom att alltid finnas där. Vara, ställa upp. Oavsett när, var, hur. Vandring mot de hundra – och väldigt nära. Livet ska dock vara till för att ge något tillbaka. Och nu när det inte går längre så handlar det in i det sista om värdigheten.

Lång dag idag också. Men ytterst tacksam för att faktiskt få vara med. Förmiddagsavbrott dock. Bil och släpvagnsbesiktning. Och även då fanns tankarna – även det misslyckas. Men inte alls. Rakt igenom. Kenneth Larsson och Suzuki är uppenbart kvalitet rakt igenom.

Smyger ned med det i kylskåpet. Nyttjar det yttre. Fick ju inte köpa jordgubbar. Men kan inte undvika när de ligger där och öppnar sitt varmaste, bredaste, sommarleende rakt mot mig. Ölands gubbar är omöjligt avstå från när de är så saftigt sommarsöta.

Bättre för egen del idag. Morgonen var fortfarande låsningarna uppenbara i axelpartiet. Men värktabletter i rörelse. Blev en bra eftermiddag och kväll. Men vågade inte heller nu ta ut segern i förskott. Natten vet jag alltid så litet om.

Tankeutbyte med Monica. Vad som är viktigaste i livet. Hur agera, hur formulera tankar och funderingar. Givet med att ha tydliga mål. Men om/när det finns ett stort och stimulerande mål och samtidigt inse at det är ouppnåeligt – då ställs frågan – arbeta för att nå det eller inse att det gör mer skada för egen del liksom för målets?  Bara släppa är enkelt säga – men släppa för att verkligen bry sig borde vara svaret som visar på nivån och storleken. Allt annat är mer en form av att göra illa. Den egenheten överlåter jag till andra som har sina främsta egenskaper i att hugga knivar i ryggen.

Presenter kan uppskattas på olika sätt. Sighstens leverans av någon form av näbbmus hade jag svårt så där riktigt glädja mig åt. När missen var ouppmärksam lät jag den istället segla iväg rakt ut i skogen på sin allra sista resa.

Kort möte med Ilse. Varje gång en erfarenhet i att det är en höjdare. Svårt låta bli, en omöjlighet. Hon ger med sin blott närvaro. Nyfikenheten, leendet. När hon dessutom får ha med sig Leonie blir det än starkare. Hoppas det får ske något senare i veckan. Samtidigt som lilltjejen kan dyka upp är det en uppenbar risk att den äldre varianten fortsätter till Järvsö Djurpark. Men det kan inte vara min uppgift att koordinera tiderna dem emellan.

Gott läsa några inlägg och få den där klappen på axeln som nog alla behöver. Korta raderna från Maria gör mig naturligtvis glad. Behövs så lite. Vissa personer kan ge medan andra mer är enbart närande. Enorm skillnad att ledas av möjligheter än att helt ledas av problembilder.

Som att göra en form av bokslut. Tänka till. Närmast kanske på årets händelser. Vad har varit topparna och vad har varit bottennappen. Mycket i topp – fattas bara. Men också det stora magplasket att utpekas med lögn. Aldrig varit med om det förut. Och ett skitsnack som gav det där krysset uppe i taket. Får sitta kvar tillsammans med inristningen av Covid -19.

Att allt inte går i dur visade sig vid rösning till president i Polen. Vi-mot-dom vann med ytterst knapphet. Nationalister – att historien aldrig lär oss vilket bakhåll det är att ge den sortens bruna tankar sin support.