Alltid så nära

Allting återgår till vardagen. Blir som det alltid varit. Kanske ibland men definitivt inte alltid. Att sörja är en sak, att minnas, glädjas åt gemensamma minnen. Något helt annat. Har nog aldrig varit närmare mamma än idag. Trots att hon inte är fysiskt så nära längre. Och efter månader där det planerade inte kunde verkställas för något som kallas Covid -19. Besöksförbud för mig som vanligtvis hälsade på mest varje dag. Någon form av konversation hade vi i alla fall. Genom fönstret. Men utflykter hitöver, promenader, gemensamma fikan och luncher, middagar – det blev det inte av.

Tacksam för att ha haft henne så nära, under så många år. Säkert tagit mycket av hennes tid. Och förhoppningsvis också ibland kunnat bidra – med något. Trots de här månadernas isolering tror jag ändå hon haft en bra tid på boendet. Med sin vidunderliga förmåga att kunna kommunicera med alla. Inte bara med dem som egentligen inte finns längre – hennes egen generation. Kommer alltid följa mig.

De som drömmer vakna är, medvetna om tusen saker. Som undgår dem som bara drömmer om att sova. Min egen vakenhet har ökat i det som för många skulle stavas blott sorg.

Förmiddagsdragning – el. Det som är kanske den viktigaste ingrediensen i infrastrukturen. För tillväxt och välstånd. Att gå emot – motfalls kärring. Strategi i förhandlingsläge är att kunna nyttja sina starka kort. Liksom taktik är en viktig ingrediens i ambitioner om infrastrukturutveckling.   

Trevlig timme. Fast det blev betydligt längre. Filminspelning kring skolan med sitt uppdrag – uppdrag som berör oss alla oavsett var man bor, lever, studerar, arbetar – finns. En stund som kanske gav mig mera än de som fanns där bakom kamerorna.

Plockade rent i mammas boende. Det mesta fixat men det finns onekligen saker och ting att hantera. Främst allt det där med textilier. Överlåter ju detta med tillfredsställelse till den/de som är mer vana med just detta moment.

Slog på trumman ordentligt. Brynäs Hockey som presenterade de enormt tunga namnen Patrik Berglund vs Simon Bertilsson. Och funderingen vidare – vilka ska bort. Hur mycket kostar truppen. Spänna bågen innehåller också förmågan att kunna leverera.

Långt samtal över mobilen. Kring existentiella frågor. Kring mognad, rodnande, nagelbitande. Kring att synas på et positivt sätt i motsats att inte våga alls. Förstår ju att det ger tillbaka också. Att gå modell inför så många personer med helt olika uppfattningar, olika målsättningar. Och just det som visar framgång i förhållande mot att blott kunna trampa runt – att våga även när det inte existerar någon fallskärm.    

Blott en dag. Men ändå med så många olika möjligheter. Som gör att morgondagens båge redan måste kunna spännas. Livet tänkte jag mig så. Vi är på väg vi tar varandras händer. Vi har ett mål – om vi vågar definiera och inse det.

Mål däremot. Betydligt sämre för när det gäller Sandvikens IF liksom Gefle IF. Men så var det ju det här med Brynäs Hockey förstås. Och idrottens historiebok bör kunna ta ett stort språng framåt – redan i vinter.