Ave, ave dominus Dominus tecum Benedicta tu in mulieribus Et benedictus Et benedictus fructus ventris Ventris tui, Jesus Ave Maria Ave Maria Mater Dei. Hamnade framför Stjärnornas Stjärna. Och ikväll handlade det ju om opera. Normalt inte alls mitt bästa gebit. Men fängslades, omfamnades av de toner som nådde fantastiska höjder. Flera framträdanden lockade till och med fram tårarna. Smittasde av sig. Bara slå numret till Andrea Bocelli – sånglektioner tack!
Lugn påsk. Även för de som firar. Jubileumsresan till Toscana och den vidunderliga olivodlingen måste avbokas – för stunden. Samtidigt är det ju en hägring som står så grann – att innerligt vänta på. Som den gröna tråden som håller samman livet och dess mening. Allt medan dagens fest övergår till nattens dito.
Härligt få det där mailet från Mary i Wisconsin. Och känna hennes känslor just för Sverige. Som ett mål att sikta mot i livets resa. Hennes kunskap, engagemang, erfarenhet – skulle kunna lyfta vem som helst, vilket samhälle som helst. När entreprenörsskap är förverkligat i en och samma person. Varmt välkommen, when ever. Dock ta inte med dig pajasen presidenten. Fast till/mot honom har vi helt en gemensam uppfattning. Lågt, lägre, lägst.
Ett av de absolut mest utsatta områdena. New York. Och visar samtidigt att det inte alltid slår lika hårt på ett och samma land. Precis som det så ofta är – livet är inte alls rättvist.
WHO rapport. Verkar som att de som drabbas av det här viruset inte alls blir immuna. Utan att det kan blossa upp igen. Inte alls det glada budskapet denna påsk.
Trevlig morgon, eller möjligen förmiddag. Hängde på Helenas tabata pass. Klockan 09.00 drogs det igång nere på fotbollsplanen. En av sexton stod jag där och förväntade mig överlevnad. Härligt när de åtta olika passen genomförts. Och kryddades med en personlig avslutande cirkel. Kanske, kanske att nästa dags morgon innehåller en ny utmaning! Kollar in i kvällen Helenas facebook inlägg. Att träna eller inte träna, det är frågan.
Rengjorda och undanlagda. Vinterdäcken har väl aldrig vårdats som denna gång. Aldrig förut har de utsatts för likartad fälgtvätt. Nu får de ligga till sig hela den kommande soliga sommaren. Ligga där och gissa på om det blir en snöig kommande vinter – eller som i år – öppen natur med evinnerliga plusgrader.
Den härliga morgonen innehöll också papperstidningen. Den som behövs trots att artiklarna redan varit införda i nätbilaga. Kanske det är prasslandet som ger varje ord ytterligare dimensioner.
Liten tur ut i trädgården. Rafsade om i det gamla gräset. Eller här mer i klar text; de mossbelupna ytorna. Får väl trösta mig med att mossan är mjuk och härlig under bara fötterna.
Lite svårt fatta, acceptera. En hel lång dag utan möte med – eller ens bild - på Ilse eller Leonie. Känns då mest som karantän från livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar