lördag 21 mars 2020

När relationer prövas


En sådan här tid då vänskap och samhörighet provas fullt ut. Skilja vetet från agnarna. Eller hur det ska uttryckas. Vissa väljer leva på att problematisera. Skapa missnöje, förstöra och riva sönder alla former av grundstenar. Men så finns det också personer som bygger. Sådana som behövs i situationer när samhällsbygget utsätts för hårda angrepp.

Kall natt och strålande vacker morgon. Och tidigt uppe. Som jag gör när det är möjligt tidsmässigt. Tabata/cirkelträning som uppstart på en ledig dag. Och så kom beskedet att just idag var det uppehåll i träningsdosen. Knappast skönt. Jag själv behöver alla former av träning. Vila är väl det minsta som påminner om fysisk träning.

En speciell dag. Då det går få ihop killarna, tjejerna och deras döttrar. Det var ju antal dagar sedan Nils-Olov hade sin trettioårs dag. Men någon större tilldragelse – det får väl bero tills i sommar. Nu en mindre samling. Always look at the bright side of life.

Planerar. Kanske söndag. Få löfte från Vallgården att hämta mamma för en promenad. Inte riskera spridning av smitta men ge henne ett avbrott i inlåsningen. Samma insats som några andra äldreboenden redan vidtagit. Men ytterst en fråga inom ramen för ledarskap på respektive boende.

Förmiddagen seglade framåt i rätt riktning. Från Studenternas i Uppsala så hade Skutskärs damer ett rejält grepp om finalen. Gled in i slutminuterna med en 3-1 ledning. Guldet halvvägs till norra Uppland. Och så välförtjänt. Men så kom en högst annorlunda vändning. Märkligt. Västerås vände till istället 4-3 seger, efter fem/sex minuters övertid. Heter idrott, eller möjligen sport. Och även där saknas alla former av rättvisa. Klart jag kände mig ledsen.  

Svårt mobilisera någon support i herrfinalen. Som i år spelades utan svart/vitt. Utan Sandvikens AIKs ungdomslag. För så har det utvecklat sig. Så ungt lag att semifinalspelet i år var en oerhört positiv överraskning. Dockuddamålsförluster x 2 mot Edsbyn som knep finalplatsen. Och i finalen blev hälsinglaget alldeles för starkt för Lidköpings stolthet. Hela 5 mot 1, stora siffror.

Pizza säger någon. Helt underbar och hemgjord pizza säger jag själv. Fantastiskt gott, alla de sorter som Nils-Olov och Simone hade fixat till. Först en eftermiddagsöl/vin på Ilses terrass i solskenet. Och så då den speciella pizzan. Smakade mer men jag orkade helt enkelt inte.

Got också att kusinerna Ilse & Leonie hittat varandra så nära. Varm och skön sommar och de kan än mer umgås på strandkanten. Nära ner och upp – eller utflykt till stugan på Boön. Och så dras det – till katterna i Österbor. Finns massor göra i närområdet.   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar