Aldrig förlora

Jag förlorar aldrig. Antingen vinner jag eller lär mig. Handlar om inställning. Vilja att låta varenda dag vara. Och ingen rädsla för att misslyckas. Naturligtvis är det endast speciella personligheter som klarar av leva så. Och uttrycket; Nelson Mandela.

Intressant Framtidsdag, idag. Tacksam att fått vara med. Föreläsningen från John Holmberg kändes som handen i handsken. Så rätt. Tydligt. Vi har en fantastisk ambition att mäta, allt. Att styra verksamheten på det sättet är ett effektivt sätt att kväva det experimenterande för att istället vara kontrollerande. Ledarskapet när det är som sämst.

Strukturer kan vara et stort hinder för nytänk! Konsten är att försöka tänka bortom. Alltid utifrån tillit. Att just få experimentera. Till och med uppmuntras. Det är lätt halka dit, sätta organisationen i centrum istället för just frågan i centrum.  

Frågar oss ofta varför vi inte kan jobba i hängrännetänk, utan mer i stuprännor. Utan att inse att det troligen beror på oss själva. När vi inte klarar av att formulera frågan – först.

Att nyttja tekniken som finns till förfogande är oftast väldigt svårt. Det mobiliseras motstånd. När vi har fordon framme som drivs med vätgas eller el så mobiliseras motståndet av det traditionella. Finns så många motståndare. Strategiskt utspridda. Som helt enkelt spelar med falska kort och hindrar utvecklingen. Och dessutom i flera organisationer tillåts göra det! Hur kan vi hindra nyttjandet av fordon som har flera hundra färre rörliga delar? Och tillåta vissa hindra utvecklingen.

I Tyskland byggs snabbt 800 vätgasmackar. Av insikt att miljön och hållbarhetsfrågorna är så viktiga. Det offentliga måste våga gå först. Samma sak med solceller. Idag kan vi nyttja sol för att göra bränsle. Känns positivt att Gävle Energi nu siktar in sig på att vara pådrivande. Flera aktörer i vårt län måste också våga vara dragare. I arbetet för att strukturera om hela energisystemet. Framgång handlar om ständigt experimenterande.

Det fungerar att investera i lyssnandet. Intern konkurrens leder till rädsla som kommer i redundans. I polariserade samhällen blir det en form av vi mot dom. Bjud istället in nej röster så ökar tilliten i extrema situationer. När nej röster tituleras militanta motståndsgrupper så måste vi inse att ledarskapet gått över styr. Sund fråga; varför har vi problemet? Hur ser helheten ut?

Att våga göra expeditionen framåt fordrar tillit i organisationen. Att inte våga resan är att konservera det gamla som inte har en chans i framtidens möjligheter. Förvalta en verksamhet är detsamma som att begrava densamma.

Att leda gör man genom att kunna ställa frågorna. Att leda genom att inte bygga tillit borde vara detsamma som avsked på grått papper. I det föränderliga tidevarvet har ledarskapet aldrig förr haft så avgörande betydelse.

Bäst när det gäller. Salig Willi Railo. Verkar inte gälla Sandvik AIK i bandy. Ganska överlägsna Hammarby i serien. Men nu i slutspelet – när det gäller – då räcker man inte alls till. Två raka förluster kan enbart ersättas av tre raka vinster. Men vem tror på det undret?

Enklare förstå att Brynäs Hockey inte räcker till skadeskjutna som man är. Väldigt begränsat material där det spätts på med skador och avstängningar. Förlust igen. Står kvar där på stationen - när tåget går. Missat slutspel är missade intäkter och missat förtroende hos sina anhängare. Och därmed också mindre intressen från sponsorer.

Mycket kort motionerande. Men en hel del förhör. Varför det är si istället för så. Mycket av varan Besserwisser. Misstro istället för tilltro. Men alla kan ju inte vara trädgårdsmästare. Går ju inte stimulera växtlighet med totex. Men någon gång kommer säkert insikten. För vissa senare än före. Men kommer – det gör den.

Vad sade Martin Luther King? Jag har en dröm – eller – jag har en mardröm? Bygga gör man med tilltro, riva gör man med misstro. Det är en konst att odla. Enklare föröda. Också en fråga om inställning.