torsdag 24 maj 2018

Rör vid mig - nu


Rör vid mej nu.
Fyll mitt liv ända till bredden.
Jag som var ett barn då.
Söker min sång.
Vem tog min sång?
Vem berövade mej gåvan?
Vem gav mej min styrka?
Jag var ett barn.
Kärlekens tid
Har bevarat min längtan.
Jag som var ett barn då
Söker min sång
Rör vid mej nu
Fyll mitt liv ända till bredden
Du gav mej min hunger
Jag är ett barn.

En speciell kväll. Kyrkvärd denna vackra sommarafton när Kyrkokören bjöd på en fantastisk fin föreställning. Och Benny Anderssons Rör vid mig nu fick känslorna att svalla. Svårt sitta still där i bänkraden och inte sjunga med. Men det kanske inte är en kyrkvärds roll. Fast klart den bröt jag, när det finns möjlighet at sjunga – bara ta tillfället i akt.

Vilken vacker torsdag. Morgon till kväll, natten lång. Eliten körde Bollnäs seminariet denna dag. B-styrkan samma program under fredagen. Vet inget, tror inget, går in blankt i denna avdelning.

Plockade samman en hel del detaljer som måste hanteras – och gjorde så. Den där fullmakten som gäckat mig över tid. Fick i varje fall fatt i formuläret. Med biträde från Annikas sida kanske jag i varje fall kan sända med den till Malaga. Och får hoppas på hjälp från Svenska Kyrkan. Andra myndigheter och myndighetspersoner är det inte s mycket ge något för. Tyvärr. Ändå finns det där en livs levande person bakom behovet av hjälp. Och då är det inte lätt titta bort. Trots att en hel del mycket tydligt lever sina liv utan att bry sig om andra.

Letat och tror mig funnit. Tjänsteman som bryr sig i sitt jobb och tar områdesansvaret på allvar. Söker få till stånd det där direkta samtalet. Enklast är det givetvis när man ser varandra i ögonen och förstår varandras ärlighet och ambition att komma framåt.

Härligt mötas av två killar som med mycket spring i benen och glädje i sinnet otåligt hade väntat. Väntat på at få komma med på orienteringsträningen. Fick äran skjutsa dem men däremot blev det ju kyrkan istället för springa med i skogen. Hade nog behövt det – också. Skönt höra att det gick bra för killarna i alla fall.  

Kollade in planen i kväll. För årets hemma premiär i division tre. Såg verkligen inte inbjudande ut. Vare sig planen eller omgivningen i övrigt. Mer som en primitiv byggarbetsplats. Klart det går at bli ihåg kommen. För något långt bortom det vackra. Så här uselt har det nog aldrig sett ut någon gång förut. Men derbymatch ska det ju bli – men först i morgon kväll.

Ända in i kaklet och långt bortom det också. En match ska vara över 90 minuter. Men nu passerades 96 minuter innan Gefle IF kunde pricka in en kvittering i den sjätte övertidsminuten. Och det på en hårt slagen Piotr pärla. I straffsparks position.

Oväntat SHL final vankas. Washington vs Kings. Inga favoritlag före säsongstart. Fast just nu – och trots uppstickarframgången för Kings - så håller jag tummarna för Bäckströms team.  

Kollar framåt. Kollar bakåt. Trott på Almedalsdagar. Nu mycket, mycket osäkert. Ändå är det ju viktigaste dagarna någonsin. Ett mycket osäkert val kommer ske och här handlar det om upptakten till slutfighterna. Så vem ska man lita på. Fast det visar sig ju alltid. När det verkligen gäller så visar det sig om det handlar om påsmetad kosmetika – tillfälligt brun – eller att vara på riktigt.  

Idag ingen annan dag än det som borde vara vanligt. Det vill säga ingen in slängd bomb. Fortfarande så himla otroligt att något sådant kan hända – och dessutom i Sandviken.

På söndag som vanligt. Elitloppet på Solvalla. Och dessutom Mors Dag. Försöker hinna med både och. Trots så mycket annat som också är travat på hög den dagen. Också. Gäller ställa upp för varandra. Men även här sorteras agnarna från vetet.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar