Att få växa

En helt speciell annorlunda dag. På sitt sätt. Fick en tidig något annorlunda fråga. Om vår egen kommun har ambitionen att stärka jämställdheten genom att införa obligatorisk undervisning i gruppmusik genom att nyttja mandolin och trummor. Tyckte det var intressant men svårt ta et politiskt beslut att det här verkligen ska införas – överallt. Allt måste byggas underifrån – och uppmuntras. Mina synpunkter ansågs tydligen som negativa. Tyvärr. Fordrades ett antal samtal för att vi skulle hitta varandra och den där klassiska bron kunna färdigställas.

Tacksam få ta del av någon annan kommuns svar. Som hänvisade till deras egen kommunala kulturskola och breddade musikverksamheten betydligt större än till de två föreslagna instrumenten. Då hamnade saker och ting i helt annan dager! Orden är viktiga, ytterst viktiga. Spar konversationen för att nyttja den i utbildningssyfte med en högaktad journalist. Samtidigt som dagen idag också fick fart på mina egna grå!   

Dagen idag så jag hade sett fram emot två speciella gäster. En liten och en större. Men nu blev det inte så. Fast det hade varit en enorm utmaning att få vara värd för. En liten blåsig men ändock vacker sommardag. Tyvärr hade vi inte alla tre densamma prioriteringen. Inte just nu och snart är sommaren över.

Fixade klart de där liggande brädorna som nu får föreställa staketet på framsidan av tomten. Så nu är det ruttna staketet borta helt. Det som var ruttet redan för 35 år sedan, men som ändå stått kvar!

14.40 den 26 augusti. Känns naturligt åka ned och kolla in de tre killarna när de i år igen ställer upp på Tough Viking. Rolig tävling, roligt arrangemang. Kan ju se dem tävla på flertal hinder ute på Djurgården och Gärdet. Och många, många andra som också antagit den här utmaningen.

I morgon ska de tydligen ned. Träden på Carl-Henrik & Elins tomt. Saker och ting går framåt, några steg i taket. Det är inte alltid tempot som är avgörande utan riktningen, uthålligheten.

Större frågor, sådana som fordrar pålagt remissarbete. Sökte et material idag – som tydligen inte ens sänts ut. Vilket också visar at vi måste bli oerhört mycket bättre, tydligare i vårt interna arbete. Går inte alltid skjuta från höften, inte ens i lerduveskytte.    

Tänkt till. Klart jag måste rädda det där älgskyttepasset som döpts efter Olle. Klassiskt älgpass – Olles. Nu nedblåst efter det att skogen kalhöggs och rötan bitit sig in i trästommen. Lägger jag lite energi på en botten i tryckimpregnerat så borde passet hålla mycket längre än min egen livstid. Och då bevaras just Olles namn, kanske till och med sedan älgen blivit utrotad av andra omhuldade djur.

Sista dagen för mamma på Karl Johan Gårdarna. I morgon hämtas hon hem. Kommer bli någon form av hemtjänststöd. Hon som aldrig behövt något från det hållet förut. Hämtas i samband med lunch. Därefter får vi genomgången hur saker och ting ska skötas, vad som ingår – och inte.

Det som går upp ska också komma ned. Ikväll var det tyvärr stavhoppsribban som direkt envisades at komma ned för den svenske deltagare ni VM tävlingen. Å andra sidan – 17 år. Då borde det finnas många år kvar i elitställning. Nionde plats är inte illa – fast vi hade hoppats på mera, mycket mera. I våra mest ljusblå stunder.  

Inga etiska handlingar att läsa in, utan istället en förhållandevis tidig kväll. Blir ju en dag att fylla i morgon också. Känns gott att möta framtiden med öppen och tillgänglig kalender. Dolda agendor skänker mer av ifrågasättande.