Flickorna yster

 

Interna stridigheter bekräftas sällan offentligt. Men kan stundom vara så oerhört synliga, i alla fall. Som den mellan Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson. Den förre som uppenbart lägger upp en strategi för att försöka locka tillbaka socialdemokratiska väljare. Medan Svantesson drar ytterligare i ytterkanternas riktning för at bli en riktig höks ansikte.

Kristerssons Almedalstal; Begränsning biltrafiken i de större städerna, bygga flera vindkraftverk speciellt till havs, inga breda skattesänkningar, prioritera välfärden.

Svantesson direkt i bred mail information till M medlemmarna; Sänkta skatter, effektivisering av välfärden, nedtoning av klimatmålet 2030.

Kan ett inbördeskrig vara tydligare? 

Och från östlig riktning fortsätter partiets orakel skicka in olika former av Facebook inlägg. Det ena mer obegripligt än det andra.

Almedalen, något bantad vecka nu avslutad. Uppenbart många debatter, stora och viktiga ämnen som avhandlades. Men definitivt mycket mindre folk på plats. De s k partiledarinläggen faktiskt med mer optimism än tidigare års eländesbeskrivningar. Vad det nu kan bidra till! Vissa diskuterar att Almedalen överlevt sig självt som svensk samhälls institution.   

Försöker komma in i händelsernas centrum. Men jobbar hela tiden i motvind. Johan Persson. Idag handlade det om att få till förbud av datorer i undervisningen. Ropen skalla; tillbaka till penna och papper. Persson som säkert kommer få krypa igen, när asylrätten med säkerhet trycks undan från sina kollegor i SD.  

På annat sätt fortsätter det i Frankrike. Kanske stegras ännu mer när den nedskjutne 17-åringen ska begravas. Så mycket som sticka i brand. Bara över ett dygn mer än 2.300 personer som fängslats. Stor del av dem ungdomar. Marseille mer eller mindre i undantagstillstånd.

Fick till antal timmar med flickorna. Naturligtvis timmar med mening. Idag prinsessklädda. Omtumlande timmar som det aldrig går att få nog utav. Och löfte att redan nästa vecka kommer de få besök. Leonie och Matheo i faggorna. Fast Lou lite avvaktande; ”jag kan ju inte ha honom i knäet, han kryper ju redan”. Också ett konstaterande. Fast nog ser de redan fram emot de här mötena.

Lite turturduvornas dag. Fick en del rapporter om såväl bröllopet i Högbo kyrka liksom i Trönö gamla kyrka. Sommarbröllop trots at temperaturen hade krupit nedåt ordentligt. Fast så mycket regn kom ju aldrig. Jorden formligen skriker efter helt andra mängder.

Lördag med trevligt besök. Eftermiddagsdörren öppen för Stefan och Eva. Blev antal timmar med trevliga berättelser. Vilket det tydligen kan handla om även när det diskuterades vissa sjukdomar och utbyte av kroppsdelar. Det som inte är helt ovanligt längre.

Kär gäst, in och ut, mest hela kvällen. Och varför inte hela dagen också. Skuggan visade med tydlighet att här bor inte blott Sixten. Verkar känna sig hemmavan nu. Nog så viktigt när övriga familjemedlemmar åker de där dagarna till Visby.

Den lugna lördagen kommer sakta och säkert bytas mot en söndag och kanske – kanske – lite mera regn. Klart solen är detsamma som sommaren, men regn det behövs, det också.