Easter ended

 

White Christmas är väl en sak. En helt annan sak med en vit morgon den 5 april! Men idag var det ett faktum när ögonen tittade ut över landskapet. Lite överraskad blev jag väl. Fast meterologerna hade förutspått något likartat.

Gårdagskväll ingen hint om det vita. Dock var det en hel del blåst. Följde med Sixten ut. Brukar ju ta sig iväg själv som en katt brukar göra. Men nu slog vi i alla fall följe en kort stund in i den mörka kvällen. Han hade ju varit in och ätit först. Och därför tittade han på mig – var mätt. Mörk i pälsen men ett ljus i mörkret. Han viskade – allt som var tyst och behövde sägas. En helt speciell katt – Sixten!

Speciell stund från igår som läggs till minnenas arkiv. Ilse på sprudlande humör. Sprang fram till Per-Ewert och höll om ett av hans ben och så sade hon; Jag älskar dig. Om inte Per-Ewert skulle smälta av sådana kommentarer så kommer han aldrig smälta. Sådana där kommentarer som jag gärna skulle ta emot själv.

För Ilse själv kom ju påsken med en av de där sju gamla traditionerna. Med den där påskharen som nu hade med sig antal ägg fyllda med allehanda saker och ting. Men också en påskhare som ville ha något tillbaka. Och som motprestation för äggen ville ha Ilses nappar med sig åter. Också ett sätt att sluta med nappe. Och varför inte. Så här några veckor före tre års dagen.

Påskharen som lär ha uppkommit genom att man helt enkelt sett fel då gamla illustrationer eller tyska bildbröd av det bibliska påsklammet ska ha sett ut som en hare. Traditionen med påskharen som kommer med påskägg till barnen, eller gömmer en massa ägg i trädgården, är ursprungligen en tysk tradition med anor från 1600-talet. På 1850-talet lanserades påskharen och påskäggen på bred front i Tyskland av godis- och leksaksindustrin. Påskharen kom till oss på 1900-talet från Tyskland, men har inte riktigt fått fäste – förutom nu hos Ilse.

För egen del kommer veckan ge mig den där första sprutan. Så är planerat – och så lär det väl också bli om nu det finns vaccin. Vaccinationsfrågan som är världsligt laddad. Det måste ligga i allas vårt intresse att hela världen gör allt för at komma ut ur situationen. Får blott nya mutationer fotfäste så kan det bli en ny vända, en värre vända. Egoism är i det här fallet att också kunna tänka på andra! Den insikten kan aldrig få skymmas av antal brunskjortor.

Följer nära Thomas ambitioner att dokumentera och få till en tydligare bild av allt som Torbjörn bidragit med och till. Finns bland annat en uppsjö med smalfilmer som nu plockas fram och blir bitar i att lägga puzzlet. Bara det som presenteras från Tanzania ger starka intryck från en person med mycken livserfarenhet.

Väller in. Rapporter om trafikolyckor. Mest handlar det om händelser i södra delen av landet. Till och med varningssignaler enligt; byt inte till sommardäck. Men fått tid av Martin. Och idag fick han till det hela. Så nu gäller sommarsulorna på. Lilla biten hem, kändes genast mycket bättre. Och även, sliter inte på samma sätt på asfalten. Minimerar därmed utsläppen av de cancerogena Nox partiklarna. Och klart att jag borde gå hela vägen. Framtiden tillhör endast fordon som går på el eller vätgas. Var ju någon månad sedan som Volvo gick ut med tydligt budskap; senast 2030 är det endast dylika fordon som företaget tillverkar. Börjar vi inte ställa om snabbare lär priserna sjunka fort på fordon med just förbränningsmotorer. Här ligger Norge mil för oss. Det måste handla om politiska beslut.

Spännande dag. Samtal med två legendarer. Firma Brink & Linck. Blir uppdaterad av hur situationerna ter sig. Tar tacksamt emot. Vishet ska man absolut aldrig förringa. Känner att det är saker och ting jag borde matas in med betydligt oftare. Och inser att man aldrig blir fullärd.  

Kanske också uppdatering vad det lider. Vad som rymts inom påskdagarna. Jag vet helt och hållet situationen hemmavid. Men absolut inget vad som skett i Dalarna. Men förhoppningsvis intressant och värdehöjande. Och ett nytänk att våga ta steget utanför Cirklarna. Så lätt annars att helt fastna. Just att våga är ett steg i att vinna. Och den som inte ens vågar lyfta på ena benet står där med båda fötterna i marken och kommer aldrig våga ta steget framåt.