Sol, sol och sol

Egentligen är det ju bara njuta av vädret, ledigheten och omgivningen. Men ändå så svårt att låta bli att tankarna inte får vandra fritt. Och hamn i det där lägret i Syrien. Lägret där det ska bo 80 svenska barn. I elände och utan annat än att vara utelämnade till lägrets personal och godtycke. Vissa möter upp med ett starkt ifrågasättande kring precis allt. Medan andra å sin sida inser problembilden. Problemen för barnen! Och bevisar at det är stor skillnad på olika. Vissa personer med mänsklighet och känslor. Andra helt känslolösa och bryr sig inte alls hur det går för individerna.

Att veta bakgrunden. Från helt välinformerat håll. Inte alls så avlägset. Bara ringa Shiyar som har upplevt lägret, situationen. Och inte minst har den helt speciella bakgrunden som de här småbarnen har bakom sig.

Just en långfredag borde det vara möjligt för oss var och en att känna in. Veta bakgrunden. Fick själv möjligheten tjänstgöra som kyrkvärd. Och en gudstjänst utan kyrkans klockringning, utan orgelmusik. En helt annan upplevelse. Men fungerade värdigt och bra. Med Inti som sångstöd så är inget omöjligt.

Fick till den där fredagsfrukosten. Utomhus, tillsammans med solsken och fågelsång. En ynnest som det är svårt att tacka nej till. Frukosten alltid god - men så här supergod. Bara ställa in sig direkt på kommande morgon och få till en da capo.

Härligt få låna Ilse och bära henne med till mamma. Som sken upp så starkt när hon fick se lilla tjejen. Ilse har verkligen fastnat i mammas minne och formligen omfamnat hela hennes hjärna. Ser redan fram emot Ilses ett års kalas. Och att det ska ske på lördag – men det sker inte förrän först söndag. Blir en stund som hon kommer berätta om under lång tid, under många år.

Eftermiddag med ny rattning av rullstolen. Ny rutt. Blev Sjövik runt. Men inte så många stopp idag. Inte så många ute att språka med. Förutom då Agneta. Som också agerade mormor. Avslutade med kyrkogården. Bortglömt. Allt det där med tillgänglighet. Fick leka Hulken för att orka dra rullstolen över det där gårdsgruset som östs ned över gångarna! Undrar hur en rullator fungerar på sådant bedrövligt underlag. Får ta det som ett rejält träningspass.

Första grillaftonen. Hos Ilse och hennes föräldrar. En god stund där i kvällssolen. Och naturligtvis så skapade lilltjejen än mer av känslor och mening. Ett minne för livet.

Missade eftermiddagens tabatapass på grund av det andra uppdraget. Och därmed missade jag säsongens första dopp. Men i morgon ……kanske! Inte dopp i grytan – men grytan i dopp.

Kul se vilken formidabel aktivitetsyta som utväxlats genom att Martin och hans arbetslag fixat fram två nya fotbollsmål på planen. Samtidigt som det är otroligt att så inte varit fallet på så många år.