Något gång måste det
rimligen släppa taget. Helt enkelt försvinna. Men nu har det varit en uthållig
variant. Inte var det bättre under gårdagskvällen. Förkylningen genom den
hörbara hostan synliggjorde sig igen. Hade ju utgått från at den vandrat bort
och ur kroppen. Men icke.
Lite annorlunda för
katterna. Har ju liksom rotat sig som herrar på täppan. Men i natt skulle de ju
dela bostaden med en liten hund. Yvonne plockade in densamme i sitt
övernattningsrum. Så något nattligt möte dem emellan kom aldrig ske. Tillsammans
med Peter drog de vidare mot Stockholm redan under förmiddagen. Så då kunde
katterna återta huset.
Att det gäller leva medan
man lever. Bevisas nu igen. En helt fantastisk människa borta. Alltid hjälpsam,
alltid med stor portion vilja och sympati. En person som gjort så många
avtryck. Ambitiöst spridit så mycket glädje. Hjälpsam. Går liksom inte ta in
att Elver gått vidare. En person som det är så lätt ta till sig i sitt hjärta
och känna sådan värme för. Kommer aldrig glömmas. Tack för allt Du bidragit
med.
Helt obegripligt.
Handgranat vid tunnelbanestation i Stockholm. Som också tog livet av en man.
Knappast vad man räknar hitta ens i Stockholm.
En rejäl smäll. Starkare än
en handgranat. Om det nu ligger någon sanning i ryktet. Det att succétränaren
Graham Potter överger Östersund för ett tränaruppdrag i Stoke. Hur Östersund
ska kunna överleva en sådan smäll – obegripligt.
Följde klättringen i
slutetappen Tour de Ski. Närmast omänskligt med den enorma klättringen de
utsätter sig för. När skidåkarnas hjärtan formligen pumpar på högvarv. Innan de
faller ihop över mållinjen. Frågan ligger kvar i luften; Handlar det om
skidåkning eller bergsklättring?
Lugn dag, lugn eftermiddag.
Innan det blev dags för att agera kyrkvärd. Fullt accepterat av de allra
flesta. Sedan kan det finnas någon mörk kraft emot. Precis som i samhället i
övrigt. Några som lever i mörkrets skugga. Blev ett mycket mänskligt möte. Med
så mycket närhet och värme bland de som tjänstgjorde! Tänk om alla kunde ge den
värmen, den närheten! Det som lyft4s fram handlade en hel del om tradition,
relation, bli bekräftad. Att göra gott. Allt annat än det förtal några
fördjupat sig inom.
Stormen Cora
har dragit in. Drabbar också oss i Gävleborg, fast kanske tuffast Hälsingland.
Redan ikväll i fjällvärlden uppmätt stormar på 30 meter per sekund! Med
förväntan att det kommer öka! Klass 1 varning utfärdat.
Inte en storm
men väl en skräll, eller två. Svenska skidskyttarna i stafett. Damerna in på tredje
plats medan herrarna segrade! Två resultat som egentligen inte ska vara möjliga
uppnå. Lyfter gärna på vinterkepsen.
Och så blir
det en nästan ”normal vecka”. Bäst planera, se över, fundera kring. In i
kalendern redan måndag morgon. Och där finns givetvis alla besök hos mamma
också. Vill så gärna finnas där. Nära. Och betyda något.
Kanske det
går rycka loss en kväll och köra ned den där TV:n till Nils-Olov. Men måste i
så fall vara hemma tidig morgon för nytt möte morgonen därefter. Konstigt
givetvis övernatta i hans lägenhet – om han själv inte är på plats. Vill gärna
bidra, även om det är med det lilla. Förtroende. Lockande med torsdag i så
fall.
Avslutar med
Bron. Broar ska ju förena, hålla samman, ge lärdom, bibringa fred till jorden.
Göra skillnad. Fast den här serien är mer märklig och bygger knappast broar
emellan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar